Bah jag skulle ju städa och greja idag men inte kommer jag igång med det …
Första koppen kaffe är urdrucken och jag sneglar på en till… Sen borde jag komma igång , visst ?:)
Sen funderar jag på vad som kännetecknar en mytoman ?
Ni vet , nån som ljuger bara för att . Av ingen anledning och för ingen vinnings skull men ändock är lögnen närmare än sanningen.
Jag har träffat på några mytomaner under mina dagar och det är konstiga typer?
Är det ett sjukligt tillstånd ? Är det botbart ? Är människan själv medveten om att den ljuger ? Och om de blir påkomna med en lögn skäms de då ?
De jag träffat har inte gjort det utan bara låtsas som ingenting .
Sen de här nät- trollen som bygger upp nån historia, oftast spektakulär och får folk att tycka synd om dem eller avundas eller kanske imponeras.
Jag går ju på sånt med hull och hår för i min värld är det otänkbart att hitta på saker , fejka ett låtsasliv .
Varför liksom ?
Det bästa är ju när folk sen inte kan hålla isär och komma ihåg sina lögner och på ett patetiskt sätt ska försöka rädda situationen , pinsamt är då bara förnamnet ;)
Ja som alla ser så har jag ju fullt upp med att fundera över idiotiska saker och då hinner man ju inte städa ;)
Dessutom så ringer telefonen i ett och jag får avbryta för att svara :
– ja hej jag har ett topperbjudande till dig idag, Carola, det låter väl bra !!?
– Vi är med i Nix registret så hej och tack ….
Nej nu måste jag sätta igång !!!!
:)
vet en mytoman i bloggvärlden. Hon har också en dotter som heter Novalie.. OCH hon har ljugit om i princip allt, kan manipulera.. Och alla tror henne också..
Åå jag gillar muggen extra mycket ;D Har likadana nämligen.
Dricker alltid ur dem =) Tycker det är en super bra storlek för oboy osv ;D
Ha en fin fredag Carola!
Kram kram
Katie <3
hahahahah, jag måste bara skratta åt din
härliga humor ” Nu måste jag sätta igång”, heheh
och en kaffekopp syns:)))
Åhhh vilken fin mugg! !!
Jag har mytomani i släkten, på båda sidor =) Bådar gott, eller hur?!
Det gemensamma dragen jag sett hos ”mina” mytomaner är att de har något slags mindervärdeskomplex och tror att de har ett ointressant liv. De måste krydda lite (eller mycket) för att duga. De är fullt medvetna om att de ljuger, men klarar inte av att erkänna det. Då räddar de hellre på ett patetiskt sätt än berättar sanningen.
Jag tror att det går att bota, eller i alla fall lindra. Enda sättet är att jobba på sin självkänsla och inse att man duger på sitt alldeles vardagliga sätt.