Familjen Annorlunda

Känner igen! Alltid frågan : med samma pappa? sedan: är ni laestadianer? (vanligt förr här att de fick många barn, de var/är? emot p-medel.) Nä, vi har åtta barn ändå :-)
Jag gillade bilden med proud mum och lade den på min blogg. Undrar om man vågar ha den som profilbild på Fejjan? jag är såå sugen på det men vet inte om jag törs :) vet du om man får göra så…?

Du ville ha en ärlig kommentar? Min första tanke är nog att ’varför’ man skulle vilja ha så många barn?? Är man riktigt klok då? En annan tanke är att kanske man som mamma då inte är intresserad av ngt annat i livet än just familjelivet. Själv vill jag ju också göra en massa saker SJÄLV och ser inget fel i det. Går så in i min mammaroll att jag tror jag skulle köra slut på mig om jag hade fler barn än tre!

Sen så betvivlar jag ju nog lite att man skulle hinna ge alla barnen den uppmärksamhet de behöver. Och då talar jag inte om att mysa med ett barn i famnen utan om det de kanske behöver i 7-, 10- eller varför inte ännu i18-års åldern, dvs. stöd i lite allt möjligt. Att någon verkligen har tid att lyssna. Ett lågstadiebarn kanske behöver mycket tid och hjälp med läxor. Själv är jag ganska strikt där, mina barn måste läsa bra på sina läxor och jag förhör dem alltid osv. Och en tonåring behöver ju också tid, även om de alltid inte visar det!

Sen så kan jag också tänka att kanske inte flerbarnsfamiljer har råkat ut för utvecklingshämmade barn eller barn med funktionshinder eller dylikt. Skulle ju bli sjukt mycket svårare då! Att alla barn kanske varit relativt ’lätta’ och normala och därför har man kunnat och velat ha fler barn.

Jo, jag har ju själv en flicka som är utvecklingshämmad. Hon kräver säkert mer än ett ’vanligt’ barn. Hon lär sig inte saker ’av sig självt’. Sen har vi ytterligare två barn och även de vill ju ha tid med oss och ibland känner vi att vi inte räcker till. Våra barn kan ofta säga att de önskar att vi kunde göra nåt mer tillsammans.

Sen så tänker jag på det ekonomiska. Tycker att det blir dyrt även om vi endast har tre barn. Inte köper jag dyra grejor åt dem heller. Men nya jackor och skor ska ju inköpas till vintern eller sommarn osv. Maten är ju skitdyr åxå!

Sen positiva grejer: det måste ju vara häftigt att ha många syskon!! Alltså alltid nåt sällskap och som vuxen är det säkert bra att ha många syskon. Kanske man hjälper varandra åxå. Och om föräldrarna orkar så varför inte? Men jag tror allvarligt talat inte att det finns många som orkar med en storfamilj. De flesta vill nog ha en standardfamilj och hinna jobba åxå!

Men allt gott till dig, jätteroligt att läsa din blogg!

Jag fick fundera en stund innan jag kom på vad jag verkligen tänkter om jag ser en familj med många barn…och det är nog: Oj, hur orkar hon. Alltså, hur orkar man vara gravid så många gånger? Det är tungt!
Det blir jag imponerad över. :-) Och sen blir det tyvärr en del negativt ”usch vad jobbigt när alla är sjuka, så mycket tvätt, så mycket mat” osv…men i slutändan tänkter jag ändå ”shit så coolt!”.
Så underbart för barnen att ha så stort ”säkerhetsnät” sen när dom blir äldre. Alltid ett syskon att vända sig till. Och sist men inte minst, så är det ju upp till var och en, så _egentligen_ borde man inte bry sig alls :-)

Min första tanke är- HUR UNDERBART ÄR INTE DET DÄR?!Jag brukar tänka på all den kärlek och energi som ni måste ha inom familjen,att barnen alltid har varandra i allt, det finns alltid någon där som stöttar och älskar!Tänk bara på de mindre barnen,de har ALLTID en lekkamrat!
Jag kan inte se vad som skulle vara negativt med en storfamilj,jo kanske att hallen skulle bli överbelamrad av skor i olika storlekar, men å andra sidan kan jag känna att det bara ger en känsla av hemtrevnad!
Ha det bra!:)

När jag ser en stor familj med många barn tänker jag först.. ”OJ!”
Sen börjar tankarna fara runt..
”Har alla barn samma pappa/mamma?”
”Vilket jobb!”
”Det måste vara dyrt att ha så många barn..”

”Vilken SUPER mamma hon är!” :)

Just det där med bidrag tycker jag är intressant eftersom just det är en fördom som florerar väldigt ofta. Jag undrar var alla dessa bidrag finns som flerbarnsföräldrar tydligen kan få? Jag skulle också vilja ha och slippa jobba;)

Vis av egen erfarenhet och jag tror alla som har barn inser detta rätt snart. Barnbidraget täcker inte på lång väg den kostnad som ett barn genererar. Däremot brukar barnbidraget ganska precis täcka matkostnaden för en familj(iaf vi går i regel jämnt upp med det). Barn kostar aningens mer än bara mat har jag insett, ganksa mkt mer för tydligen behöver man betala föreningsavgifter, lagavgifter, kläder, presenter till kompisar osv osv osv i all oändlighet;)

En fördom som finns är nog att människor som har 6-10 barn är lågutbildade och att barnen inte får den tid och uppmärksamhet som alla barn behöver..
Att de äldre barnen tvingas ta hand om de yngre och att föräldrarna sitter och tar in en massa bidrag. Flerbarnstillägg och allt vad det är nuförtiden..
;)
Jag har funderat på varför man vill ha så många barn.. Om man vill ha många barn, en storfamilj, varför räcker då inte 4-5 barn? Varför 10?

Det första jag tänker är Fy vad coolt! Och sen blir jag lite avensjuk.. Jag vill ju oxå ha en sån stor familj!

Hej hej.
Jag brukar tänka oohh vad kul,där är en till som vill ha många barn.:-D.

Hade jag sett dig hade jag tyckt det var ennu roligare när man har sett er på tv o sen i verkligheter :-D

Tycker ni är en jättemysig familj..

Mvh Camilla

jag har 9 syskon och älskar det otroligt mycket vi är emellan 14-30

min fråga till dig carola vart har patricia köpt den cardigan eller västen hon har på många av dina kort?

Jag har själv mÃ¥nga barn.. först tre flickor 25,23,20, sen nu tre pojkar 1,4 ,8,..Och jag tyckerdet är jobbigt mellan varven av den andledning att tvÃ¥ av mina pojkar brÃ¥kar sÃ¥ fort de slagit upp de blÃ¥.Läser aldrig att era barn brÃ¥kar och inte ”tÃ¥l” varandra. Hade det inte varit för detta orimliga brÃ¥k sÃ¥ tycker jag att vardag,mat nöje fungerar lika bra som en liten familj……,, men fykatten om man skulle haft flera som brÃ¥kar med varandra konstant. Nu har jag bara tvÃ¥ som kivas!! läser aldrig om andra som har det sÃ¥….usch för kiv=)

Jag har själv 6 syskon (alla äldre än mig) och jag undrade alltid hur min mamma orkade men sen när jag hade 3 stycken och den yngste var 3 år så kom längtan efter fler och sen rullade det på tills vi fick 6 st.
Om man vill så orkar man =)
Reaktionerna jag får ibland är: – oj, det låter jobbigt med så många barn. Jaha säger jag men vi fick inte alla 6 på en gång och nej vi utnyttjar inte våra äldsta som barnvakter. En del säger: så rena å fina era barn är. Och varför skulle dom inte vara det??
Vi har tid att se OCH höra varje barn för vill dom prata så lägger vi allt annat åt sidan, undantag är om vi lagar middag men då kan vi ju prata samtidigt. Sen har inte alla barnen behov av att umgås exakt samtidigt. Ibland vill dom inte prata med mig utan sin pappa, mormor eller syskonen. Vill man ha många barn så löser sig allt praktiskt runt omkring. Och man kan faktiskt ha tid för sig själv för man behöver ju inte passa upp på barnen i onödan när dom kan göra saker själva som att fixa smörgåsar å annat att äta/dricka, klä på sig, ta papper å pennor för att måla m.m. Det bästa man kan ge sina barn förutom gränslöst med kärlek är självständighet! Och vem har sagt att man måste resa utomlands antingen med barnen eller utan för att man ska ha det bra??! Det är faktiskt lyx som man kan unna sig själv i vuxen ålder, många tar med sina väldigt små barn utomlands men det är ju ändå inget dom kommer ihåg sedan. Om man vill ha råd och tid att göra massa saker som man inte kan med mååånga barn, nä då skaffar man inte mååånga barn, så enkelt är det. Alla väljer vi själva. Själv känner jag att jag har så mycket kärlek att ge så det hade inte räckt med 2-3 barn för mig, jag hade ”kvävt” mina barn med alla mina kärleksförklaringar, dessutom så är jag en sån person som måste ha ”full rulle” runt mig för att det inte ska bli tråkigt ;-)

Ooooh, my goood!
Det hade jag aldrig orkat……. hade nog varit min första reaktion.
Och sedan…. tänkt att laga mat till alla dem VARJE dag! (för jag gillar inte att laga mat).

Lite avundsjuk är jag ju att du har fått vara gravid så många gånger,inget slår den förväntan man har när man går där och väntar på det lilla knytet. Och man förstår ju hur mycket du gillar att mysa med dina små barn (ja du älskar verkligen alla dina barn).
Men, nja jag är nog nöjd med mina två.
Tack för en bra blogg

Har aldrig kommenterat din blogg men läser dagligen och tycker du skriver rakt och bra och klokt om det mesta! Följde er först i familjen annorlunda på 4an och det var då intresset för er familj började =) Tack för en härlig blogg som dessutom verkar vara skriven av en normal (en del verkar bara vilja provocera) människa med båda fötterna på jorden!

Har samma tanke där med Andre på Idol – varför stå på en scen och uppträda och riskera inte bara sin egen hälsa utan utsätta andra för dessa baciller. Skärpning svenska folket! Trött på kräksjukor och annat skit som florerar jämt för att folk inte kan tvätta händerna och hålla sig hemma! För vissa kan en maginfluensa vara farlig men det är det liksom ingen som bryr sig om eller??

När det gäller din fråga idag (anledningen att jag skriver idag) – Min första tanke är Varför? Nästa är Hur i hela friden orkar ni/har ni tid?
Jag har själv 4 barn mellan 20 och 0 år men har dom från 3 olika förhållanden och hade aldrig skaffat fler än 2 om inte mina män jag träffat sååå gärna ville ha barn. Jag älskar såklart alla mina fantastiska underbara ungar mer än livet själv och skulle aldrig vilja vara utan någon av dom, men jag tycker jag har fullt upp med de 4 och då har du dubbelt upp och mer! All cred till dig Carola!

Jag hatar att vara gravid, mår dåligt varje gång, har inte plats eller råd och är rädd att inte räcka till sen när dom blir större. Förutom läxläsning, skjuts till skola och kompisar och allt annat barn behöver hjälp med ska det tränas en massa som tex innebandy, fotboll, karate, handboll you name it….Vill inte ens tänka på alla sjukdagar och nätter med allt vad det innebär med så många barn….Jag har inte tålamod eller ork och är antagligen för egoistisk för att ha fler barn. Det är ett hästjobb.

Men jag beundrar er som har många barn. Jag tycker det är beundransvärt och ganska fantastiskt!

Kram på dig!
/Lotta GBG

Hej! Jag älskar att läsa din blogg, och blir mycket imponerad av att du orkar. Jag har själv tre och hade kanske kunnat tänka mig högst fyra, men jag tyckte det var jobbigt när de var små. Jag hade nog blivit tokig på all röra det blir, jag tycker det räcker med det mina tonåringar stökar till med.
Jag tror absolut inte att alla klarar av att ha många barn och absolut inte nio, det är få som klarar det och dina barn är ju så söta och gulliga mot varandra. Lycka till1

Jag undrar så klart hur man har tid å råd , speciellt om man som du Carola inte jobbar…Hur står man ut med alla skor i hallen :) sen jämför man ju alltid med sej själv å bara den här helgen har det gått många sköna slantar till badhus för mellantjej , lillan å oss, orkesterhelg för stortjejen, veckopeng…..Ja ja tänker mest på kostnader framför allt fritidsintressen å alla omkostnader där omkring samt tid! Själv skulle jag gärna vilja ha två barn till men min ”gamla” man säger nej så nu försöker jag fokusera på den där egentiden som hägrar i framtiden istället å då tänker jag inte på supkvällar på krogen utan snarare spontana biokvällar, ta upp ridningen igen, weekendresa till paris med älsklingen mm…men jag skulle lätt kunna skaffa obegränsat antal med bebisar om nån annan hjälpte mej med tid å pengar sen :)

Skriv din kommentar här!Det är inga fel att ha många barn det är ju bara så härligt . Kommer själv i från en familj med 6 st barn o jag är älst . Jag har själv två en son på 15 år o en dotter på 4 år . Jag hade viljat dra tillbaka clokan o skaffat mig några till . Men jag sa ha en till inna jag fyller 40 år har jag sagt . Så lycka till

Jag tycker absolut inte att man behöver se ut som ett vrak bara för att man har många barn. Man ser ju ut som man gör sig själv. Jag kan tycka ibland att både du o t.ex. Mirka kan se ganska slitna ut ibland. Men det beror väl kanske på sömnbristen man oftast har när man har bebis.

Min första tanke är iaf att hur in i sjuttsningen har ni tid för ALLA barnen? Tid att prata o umgås med bara ETT barn. Hjälpa henne med läxor o annat. Ni måste ju ha sjukt mycket läxor att hjälpa till med o alla lämningar, hämtningar osv.

Så tänker jag även att det måste vara väldigt jobbigt att städa efter alla o att det ser ut som fan hemma hela tiden, kläder o grejer överallt. Ni ser ju ut att ha det ganska svårt med att hålla undan sånt.

Och framför allt hur har ni råd! Det är ju bara din man som jobbar… Kan ju inte bli en hel förmögenhet direkt o kläder o mat är dyrt. Men tydligen så klarar ni ju er bra med både ekonomin o att ge era barn tid. Då får man väl vara glad över det.

Jag kan väl tänka mig att du som har turen nu då att vara mammaledig men jämna mellanrum o ha en make som försörjer dig kan skaffa så många barn eftersom du då har tid för både barnet o hushållssysslorna, samtidigt som ekonomin går runt.

Perfekt skulle jag vilja säga. De flesta kvinnor idag skulle väl vilja ha mer tid till sina barn o även hushållssysslorna. Jag tror att skulle du nu börja jobba heltid, så kanske du skulle uppleva det som väldigt jobbigt att hinna med allt… Tror du inte det?

Finns många tankar som snurrar i huvudet om varför man väljer att skaffa så många barn. Hur hinner man ”leva” själv t.ex. Tänk om man vill resa o sånt. Jäklar va dyrt då med så många barn. Men ni har väl antagligen valt bort sånt.

Jag skulle tycka det vore intressant om du gjorde ett inlägg om varför du o din man har valt att skaffa så många barn o om planer på fler finns.

Hej !
När jag ser nån med många barn så tänker jag hur hinner människan. Jag har två barn det e en på väg med. Jag beundrar alla som hinner med allt som skall göras på en dag.

Jag blev avundsjuk!
Önskar att vi hade fler än våra tre, men med två förkylnings astma barn+ allergier och egen fibromyalgi tycker jag att det är vad vi klarar av.
fick ändå min sladdis fast det först var nej i många år från fadern, han tyckte att två var lagom.

Stora kramar Tess W

Jag tycker det är helt fantastiskt att du har fått den underbara chansen att vara mamma till nio super fina och friska barn! Barn är glädje och lycka!!! Hoppas jag en dag kan bli mamma!

Kram kram
Katie <33

Jag fascineras av familjer med många barn samtidigt undrar jag hur man orkar och tänker sen att antagligen så var graviditeterna lätta och förlossningarna enkla/ inte långdragna mm. Sen tänker jag att du som mamma nog har en längtan efter just bebis, att det ger dig något speciellt att ha en bebis i dina armar vilket jag kan förstå…
Men min första tanke brukar vara ”hur orkar dem och hur får varje barn den uppmärksamshet ett barn behöver?” Nu verkar ni vara en jättemysig familj med kärleksfulla barn :)

Skriv din kommentar här!
Hej på dig

eftersom vi har tre tjejer i tonåren hemma så är min första tanke : fy faan va jobbigt !!! men efter en stund åh va mysigt
Mvh Teresa

Jag tycker det är härligt att ni har 9 barn!

Vi har också middax (en liten paus just nu bara) och där fick vi göra en rätt med kyckling och syltkrukans svartvinbärssaft förut. Den ska jag nog göra till en bjudning nästa helg. Har inte sett syltkruan så ofta i butikerna, så jag hoppas jag hittar just den saften på coop i veckan då!

Skriv din kommentar här!

Hej! Jag läser din blogg ofta och tycker det är kul att se dina barn växa och utvecklas. Du och jag var gravida samtidigt i somras. Min dotter är dock född i mitten av augusti. Tycker din son är jättefin! Tjock men jättegullig. Jag tycker att man får ha hur många barn man vill bara man känner att det går att klara av samt att man har någonting att ge sina barn. Jag har t ex bara ett syskon men min mamma är psykiskt sjuk och kunde inte ens ta hand om oss ordentligt. Så det handlar nog inte om hur många barn man har utan att man kan ta hand om dem. Och det verkar som att du och din man fixar det bra. Så jag tycker det verkar underbart med många barn. Jag har fyra barn och det är absolut vår maxgräns. Vi har ingen släkting som kan hjälpa oss och har väldigt svårt att hitta barnvakt i bekantsskapskretsen men det är värt det absolut. Så som svar på din fråga min spontana rekation är oj vad många barn men oj vad kul! Mycket jobb är det ju förstås men det kanske ä så för dig som det har varit för oss, mina barn är födda 03-06-07 och 11 och det var rätt jobbigt att ha så tätt mellan de tre första. Mycket lättare med nr 4 då de andra är mer självständiga och klarar att klä på sig och äta och toalettbesök nästan självständigt. Hoppas ni har det bra och får vara friska.

Med vänlig hälsning Lotta

Det jag tänker på är att längtar du inte efter att utvecklas i tex en yrkesroll utanför familjen? Att ha ett annat jobb än familjen som man trivs med?
Tack för en bra blogg!

”Shit!” är nog min första tanke. När ”Familjen Annorlunda” kom satt jag som klistrad och fascinerades över valet att skaffa så många barn. Sedan är det klart att man funderar över hur det egentligen går runt ekonomiskt, men den sprängande punkten för mig (och som vissa andra skrivit) är nog hur man hinner se varje barn. Jag har ett äldre syskon, så jag har vuxit upp som både ensambarn och lillasyster så att säga och det är klart att man då får mycket tid med sina föräldrar. Sedan är det ju inte så att man per automatik får mer tid med föräldrarna för det, det är ju också beroende av hur man är som förälder, jobbsituation, pedagogisk feeling med mera. Men hur hinner man med att vara både tonårsmamma med allt vad det innebär och ha bebis samt ett antal barn i åldrarna däremellan? Hinner man verkligen se alla sina barn? Får tonåringarna den uppmärksamhet som man faktiskt behöver i den åldern, men som man då inte riktigt vill erkänna att man faktiskt behöver? Nu tycker jag att du verkar vara en klok mor, men funderingar av dessa slag kan poppa upp när storfamiljen är på tapeten!

Skriv din kommentar här!”Shit!” är nog min första tanke. När ”Familjen Annorlunda” kom satt jag som klistrad och fascinerades över valet att skaffa så många barn. Sedan är det klart att man funderar över hur det egentligen går runt ekonomiskt, men den sprängande punkten för mig (och som vissa andra skrivit) är nog hur man hinner se varje barn. Jag har ett äldre syskon, så jag har vuxit upp som både ensambarn och lillasyster så att säga och det är klart att man då får mycket tid med sina föräldrar. Sedan är det ju inte så att man per automatik får mer tid med föräldrarna för det, det är ju också beroende av hur man är som förälder, jobbsituation, pedagogisk feeling med mera. Men hur hinner man med att vara både tonårsmamma med allt vad det innebär och ha bebis samt ett antal barn i åldrarna däremellan? Hinner man verkligen se alla sina barn? Får tonåringarna den uppmärksamhet som man faktiskt behöver i den åldern, men som man då inte riktigt vill erkänna att man faktiskt behöver? Nu tycker jag att du verkar vara en klok mor, men funderingar av dessa slag kan poppa upp när storfamiljen är på tapeten!

Jag tycker det är häftigt med många barn. Min syster har 14 så jag är van :-)

Vad härligt med så många å längtar själv efter femman sexan å sjuan :-)

Min första tanke är samma som jag såg att andra några hade ”hur hinner men med?”
Kan nästan tro att du fått lite extratid på dygnet med varje barn du fått;)
Jobbar i sy och garnbutik så jag tänkte även tipsa dig om bordsfilt länken http://www.cellbes.se/hem-dukar-7251/bordsfilt-048049 så förstår du vad jag menar för något. På tygaffärer brukar det finnas i metervara så man kan få exakt enligt bordets längd. Den dämpar effektivt ljudet som blir av tallrikar och bestick.

Jag blir avundsjuk ;) Det är min reaktion ;) haha

Hej igen! Kom på en sak till! om man t.ex. går på stan och möter äldre människor så är det många gånger de stannar och säger något i stil med; ”va roligt med så många barn!” Tror att de äldre som förmodligen själv växte upp med många syskon eller själv hade många barn tycker att det är roligt att det fortfarande finns dem som väljer att ha stora familjer!

Kram

Min första reaktion är: Shit vad imponerande!! Sen tänker jag alltid: Vilken tur att inte alla kom samtidigt ;)

Mvh Theres

Hej!
Jag har själv 7:e barnet på väg och de reaktioner som man ofta får är: ”Är det samma pappa?” ,”Hur orkar ni?”, ”Hinner du med dig själv”, ”Räcker det inte nu?”, Är det inte jobbigt”, ”Hur fungerar det?”, ”Hinner ni med alla barn?” osv…

Det jag reflekterade över när jag läste igenom kommentarerna var att många tror att man inte hinner med barnen. Visst man kanske inte hinner ha ensamtid med alla och en var regelbundet utan man får ta det när det kommer, små tillfällen som man hittar i vardagen.
Sen är det ju såhär, jag har nu varit hemma i snart 5 år och att kunna ha sina mamma hemma 24 timmar om dygnet längre än att man fyller 1 år är väl en himla fördel om man ska se det från den synvinkeln! Oftast är föräldrar som har 1.3 barn hemma tills barnet är ca 1 år och sen går de på dagis minst 8 timmar/dag.
Absolut inget fe med det, det är så det funkar om man jobbar och jobba måste ju så gott som alla!
men jag ser i alla fall fördelen med att jag kan vara hemma och få mycket tid med barnen, även om det inte alltid är egentid.
Min äldste som är 10 år brukar säga ibland; ”Tänk när du börjar jobba, då kommer vi nästan aldrig att hinna träffa dig!” Så ser han på det hela!

Kram

Jag tycker de är kul med många barn o tänker typ vad kul!Kul att folk orkar,min gräns går här vid fem sen känner jag mig ”mätt” o de känns som de är de som jag klarar av…
Jag har oxå fått frågan om de är samma pappa!Sen typ ja de är ju inte så vanligt!Eh nä men de ska väl inte jag skämmas för,de får väl dom göra som skaffar med olika göra själva..DE lägger jag ingen värdering.Däremot är jag stolt att ha samma till mina barn…
Folk undrar hur man orkar o om man inte vill ha ett eget liv..Mina barn är mitt liv så den frågan står jag helt frågandes inför faktiskt!!!På tal om märkliga folk så tycker jag dom tillhör kategorin som snackar runt så som du skriver,,helt hämningslösa o frågandes inför att folk gör olika val!!!! Föd hur många ni vill o strunta i konstiga kommentarer!Mvh Monica (blivande fembarnsmamma)

När jag tänker på din familj så blir jag avundsjuk. Jag skulle gärna ha fler barn, men maken och kroppen säger stopp efter fyra. Känner för övrigt så väl igen frågan ”Är det samma pappa?” och får också frågan ”Har alla varit planerade?”. Kanske extra aktuellt att fråga mig för att vi har ganska långa hopp mellan våra yngsta. Barnen är idag 15,13, 8 o 2. Och svaret är ”ja” – på båda frågorna…

Sen har jag i mitt arbete (lärare) träffat på andra familjer med många barn som tyvärr ligger betydligt närmre folks fördommar om stora familjer. Där man faktiskt undrar varför föräldrar sätter fler till världen när de inte förmår ta hand om de de redan har. Som är mer lika familjen i Ljungby än de storfamiljer vi fått möta i familjen Annorlunda. Fast å andra sidan har knappast kaos flyttat in i dessa familjer med barn nr 5 eller 6…

Så länge barnen blir väl omhändertagna kan man ha precis hur många barn man vill!

Min första tanke är va mysigt det ser ut =)

Jag har 3 barn men skulle gärna vilja ha 2 barn till, men mer än 5 barn skulle jag nog inte orka då vi bägge jobbar skift.

Min första tanke….är alla hennes tro? sen kanske man funderar ifall de är religösa….men om det i övrigt inte är nått att anmärka på så ser jag inget fel eller rätt att ha fler barn…jag har alltid velat ha en stor familj men det blir inte riktigt som man tänkt sig…har i dagsläget 3 stycken vilket många oxå tycker är många…men nä…det får man ju avgöra själv….men jag skulle aldrig ha mage att anmärka på antalet barn så länge de kan ta hand om de…(att kunna få barn är ju en gåva) upp till var och en helt enkelt :-)

Första tanken är: Gud så mysigt! Andra tanken blir: Imponerande att de orkar! :)

Jag har 2 barn och det är 14 år mellan dem och jag får ofta förvånande miner när folk får klart för sig att det är med samma pappa. När de smält det brukar kommentaren bli något i stil med: Men vad tänkte du på? Börja om med blöjor och trots! :)

Det är nog så att när jag ser en bild under BB-bilder i tidningen och det är många syskon så blir nog ändå första tanken att det är en ”ny” familj, alltså syskon från flera håll. De tär ju det som är det vanligaste idag.

Min första tanke är: Oj!
Sen kommer nog funderingarna kring alla kostnader.
Ser dock inget negativt med att ha så många barn. Skulle nog inte orka med det själv, men det är fascinerande att se hur andra gör :)

Att man inte kommer vidare i livet , stannar i småbarnsfasen och blöjåldern år efter år efter år, det är nog min åsikt. Det märks också på hur ni skriver ni mammor från fam Annorlunda vars bloggar jag läser.

Jag tycker d ser så härligt ut med många barn. Ni verkar vara en sån härlig familj! Dessutom tycker ja att du har så mycket vettiga tankar o en sund inställning! Kroam

Jag tycker att det skulle vara fantastiskt att ha nio barn, men jag har inte förverkligat det själv, utan har bara två.. de kunde ha varit fyra, men jag fick missfall med tvillingar och sen var liksom chansen förbi… Nu är jag 43 och mina killar är 16 o 18, så jag får väl hoppas på barnbarn någon gång i framtiden. När jag tänker tillbaka önskar jag att vi hade satsat på i alla fall ett tredje barn till ca 2-3 år efter nr 2, men så gick tiden, man hade fullt upp med dagis o jobb och livet. Jag var 37 när jag fick tvillingmissfallet och höll på att stryka med, det ena fostret satt i äggledaren som sprack och jag blödde massor.
Man måste nog vara lite modig om man skaffar många barn och naturligtvis inte heller lat eller perfektionist… Men jag tror att man får så väldigt mycket mer tillbaka än vad det ”kostar ” en, så det är väl därför ? En rikedom att ha en så stor familj ! Tack för en trevlig blogg som jag läser lite av och till !

Min första tanke är nog ”Åh, fy vad JOBBIGT!!” Men det är förmodligen mest för att jag är lite perfektionistisk, och inte mentalt skulle klara av den röra som 9 barn ändå åstadkommer. Det praktiska med att ordna bil, kläder o mat och sådär, det är väl mest logistik och planering, men resten… Mitt humör försämras i direkt proportion till stök (omaka strumpor, såpavatten på golvet, smulor, smör som inte ställs tillbaka in i kylen, småstenar i byxfickor som rasar ut på golv efter tvätt, gardiner som det skall lekas kurragömma eller snurrkarusell i osv…), så 9 blir inte bra varken för mig eller för barnen. Med 2 hinner jag, oftast, med att hålla efter stöket, och är därmed en gladare mamma. :)

Tror annars att ”Familjen Annorlunda” serien normaliserat stora familjer litegrann, eftersom ingen ”tok”-familj varit med där. Så det är mindre fördomar idag än för 5 år sedan. Tycker personligen att du verkar göra ett bra jobb med dina ungar!

Nio barn är inget jag själv skulle välja men det är nog mest för att jag är för praktisk. Bara en sån sak att man måste åka två bilar eller ta typ busskort och köpa en buss om alla ska åka samtidigt :P

Min mamma är yngst av 10 syskon och allihop har slutat som välartade människor så det där med mindre tid med sina föräldrar osv tror jag inte så mycket på. Syskon måste också ge en hel del. (själv är jag ensambarn och kan nu som vuxen sakna syskon, speciellt nu då jag själv väntar första barnet).

Sålänge barn mår bra och lever i en dräglig miljö så får de ha hur många syskon som helst i mina ögon – och let’s face it, alla kommer ju inte heller bo hemma för alltid liksom så alla får ju sin tid.
Nae, folk ska sköta sina egna liv och skita i att tycka så mycket om andras :))

Jag är mest impad över hur bra ni lyckas ro iland det med alla aktiviteter osv :)

Bara härligt tycker jag!! Jag har själv bara 2 barn, men skulle vilja haft fler, men det ville inte gubben:(
Är själv yngst av 8 syskon, och har bara positivt att säja om det!
Min gubbe har 8 syskon.
Och detta om att det skulle vara jobbigt, det är ju kul!!
Man behöver inte dammsuga varje dag, stryka, baka 7 sorters kakor till Jul mm mm Det är inte det man minns, utan vad man GJORDE tillsammans. Inte kommer jag ihåg om Mamma gjorde rent ugnen till Jul? Utan att vi bakade pepparkakor, gick i skogen och tittade efter fint enris osv.
Du är gjord att vara Mamma!!!

Det viktigaste är väl att man själv valt det och att barnen har det bra. Min personliga känsla är att är det dessutom samma mamma o pappa tycker jag det är beundransvärt och en extra stjärna till dessa som kämpar på tillsammans. Sen kan det finnas många orsaker till att familjer ser olika ut och det respekterar jag med.Att se bla er i stora familjer som har det fint och ser fina ut är jättekul då jag mest minns en familj med jättemånga barn när jag var barn som barnen inte riktigt togs om hand och alltid hade smutsiga kläder och ingen ordning alls men så behöver det ju inte se ut.

Jag reagerar inte speciellt mycket, men så kommer jag från en stor släkt där min mamma är yngst av 9 syskon, med samma mamma och pappa hela tiden ;). För mig är det lika normalt som att ha två eller tre barn.

Kram på er alla! =)

Jag tänkte oj, och sen var det inge mer med det. Min man har 6 syskon, varav 2 har kommit under ”min tid”. Det är bara efter jag har lärt känna familjen som jag tycker att de är helt knäppa. Hur man kan favorisera vissa barn och vissa inte och en massa annat knäppt som är onödigt att ta upp här eftersom de är så olika er som det går. Men när jag fick se familjen annorlunda på tv så insåg jag att det är bara min svärmor som har knäppa idéer. Den yngsta är 4 och min man som är äldst är 24 och vi har en son på 2 och en i magen.

Blandade! jag kan tycka att det kanske inte är så bra för barnen eftersom dem får mindre tid med mamma och pappa och aknske inte kan ha en ”egenstund” med mamma och pappa på kvällen vid läxor ex. Jag har två syskon och upplevde när pappa reste mycket att mamma på ett sätt prioriterade bort mig, att det var småsyskonen som kom först, för jag klarade mig ändå själv. Det är synd om det blir så, då tycker jaginte att man ska ha många barn om det blir så. blir precis som om man offrar de större barnen för de yngre (säger bara att det blev så för mig). Men sedan tror jag att barnen samtidigt har mycket glädje av många syskon. Kanske 8 är mycket. men mina två där vi är födda med två års mellanrum. vi har ändå kunnat hitta på så otroligt mycket roiga saker just för att vi är födda så pass nära och vi har gort en massa saker, ex skidsemester varje år som man kanske inte gör när man har 9 barn och dem flesta är ganska små. jag själv vill ha 4 barn eller tre, villa tt dem ska få samma glädje som jag men också att jag ska kunna finnas där för varje barn varje dag och inte få dem att känna sig bort prioriterade.

Jag har 4 barn (17,16,9 och 4 år) med 3 olika pappor, får ofta lite spydiga kommenatarer av folk. Livet utan barn finns inte i min värld, skulle vilja ha fler men det behövs en partner till det. Den värsta kommentaren är när dom säger: har inte du befolkat världen nog tycker du?

När jag säger att jag vill ha tvillingar nästa gång så tycker folk att jag ska sterilisera mig då blir man ledsen.

Massor med ungar gör liver så mycket bätte……så grattis till alla dina underbara barn :)

Hur fasen har man tålamod och ork att ta hand om alla dessa barn?
Hur hinner man gosa, krama och ge tid till vart och en av alla barnen?
Sen skäms jag lite att säga att jag brukar titta på barnens kläder och hur mamman och pappan ser ut. En fördom är att mamman är tjock och sliten och kanske inte bryr sig så mycket om hur hon ser ut och att barnen går i gamla slitna/försmå kläder…
Sen såg jag på familjen annorlunda och upptäckte att det inte alls behöver vara så. Jag fastnade extra för dig och din familj för ni verkar vara allt annat än det mina fördomar presenterar :) Supermänniskor kan jag väl få kalla er/dig? Era barn kanske inte bråkar så mycket som våra, det känns som att era barn har en helt annan sammanhållning än våra som bara är 3…

Jag tycker inte det är det minsta konstigt att vilja ha många barn, jag har själv alltid drömt om att ha en stor familj. Jag tycker det är upp till var och en att själv bestämma hur många barn man vill, det är ju inget som någon annan behöver lägga sig i. Klart att man kan vara nyfiken på hur det funkar att ha många barn, men att komma med dömande kommentarer tycker jag enbart är korkat. Så för mig är det helt naturligt att ha många barn :)

Jag har inga barn själv men jag tycker det är helt underbart när någon har många barn, jag är ledsen att jag redan är 26 och inte fått något barn än, då jag har älskat barn sen jag var liten och alltid velat ha en stor familj. Jag tycker det är fantastiskt med stora familjer och blir glad när jag hör talas om storfamiljer. Kanske beror det på att min mamma jobbar med barn och har gjort det sen hon var väldigt ung och man kan säga att vi båda har ett intresse i att lära om om barn och omge oss av barn. Jag tycker att det är konstigt att folk kan reagera, för om man kollar tillbaka till bara min mormor eller farfar så var dom 11 syskon respektive 9 syskon och det var inget konstigt då alls. Det är klart att man reagerar om någon som inte vill ha barn får många barn eller något sådant, men ärligt talat hur ofta händer det. Jag älskar att läsa din blogg och blir glad av att se din fina familj.

Min första tanke är:
– Jag vill också ha så där många barn.
Tyvärr så har vi svårt att bara lyckas få till 1barn.. =(

Det första jag tänker på när jag hör att nån har många barn är, om det är samma föräldrar hela tiden.. Annars tycker jag bara det är kul att vissa vill ha många barn.. Min pappa är uppväxt med massa syskon, han har 7 syskon.. Men förr i tiden var det nog mera vanligt med stora familjer..
Tycker ni är en helt underbar familj, älskar att läsa om er och vad ni hittar på..

Kram Maggda

Jag undrar hur ni får ihop det ekonomiskt? Jag har följt din blogg länge nu och jag tycker att det verkar som ni är en mysig och fin familj med mycket kärlek. Jag har ingen längtan efter fler barn än de två jag redan har men jag gillar känslan av ”storfamilj”.

Hejsan, först och främst vill jag bara säga att du verkar vara en fantastisk mamma med en härlig familj.

Min första reaktion när jag får veta att någon har många barn är helt ärligt: Hinner hon/han verkligen med alla barnen? MEN det baseras nog på att i de många-barns-familjer jag stött på (grannar) har barnen fått springa vind-för-våg och föräldrarna bara har känts arga/irriterade på sina barn. En mamma i en sådan familj sa till och med att dom skulle skaffa lite fler barn för hon ville vara hemma och vara ”ledig”, vilket hon sedan gjorde!

Nu drar jag ju självklart inte alla med många barn över samma kam eller har förutfattade meningar utan tycker mest att det är häftigt att ha många barn, för barn är ju underbara. Har själv 5 stycken, varav 3 är varannan-vecka-barn från min mans tidigare förhållande och jag älskar att vi är så många och tycker verkligen inte att det är jobbigt, man får ju så mycket tillbaka. Den vanligaste reaktionen jag fått när jag berättat att vi har 5 barn är helt klart; men guuud vad jobbigt, stackars dig typ. Och även om jag berättar att det inte är jobbigt och att jag är otroligt tacksam för de barn ”jag fick på köpet”, så brukar åsikten kvarstå =)

Kul ämne som väcker många tankar och känslor är det iallafall. Kram till dig och din fina familj

Jag är själv från en stor familj. Det finns inget dåligt med det, tvärtom så har man ju alltid varandra. Vi har ganska stor åldersskillnad, men det har bara varit mysigt att få småsyskon när man har varit äldre. Jag var nitton när den yngsta kom.

Varför, är min första tanke. Men sedan inser jag att jag mer än gärna skulle vilja ha det så. Eller ja, inte fullt så många kanske, men fler än dom tre jag/vi har. :-)
Vi jobbar på en liten fyra och sambon som alltid har sagt att tre kottar är max kan nu tänka sig fler än fyra! :-D

Hej!
Jag blir nog mest imponerad över hur man hinner med!
Har själv tre barn + två bonus och en man som jobbar dygnet runt! Jag har häcken full!
Jag tror att det mest är posetivt för barn att ha många syskon, finns alltid någon att ty sig till :-)
Så mycket kärlek i en familj. Det kan aldrig bli för mycket!

Skriv din kommentar här!

Hej!

Du ville ha ärliga synpunkter på stor barnaskara. Ok. Det inkluderar några frågor jag hoppas du också svarar ärligt på.

Först: du verkar vara en klok och jättebra mamma med härliga, trygga barn. Du borde ha ”mamma-föräldrakurser”!!!

Vem av er är mest drivande när det gäller att skaffa fler barn? Varför?
Vilka behov fyller barnen för dig?
Hur tänker du på din egen framtid? Jobb, utveckling etc.
Nackdelar med 9 barn – ur personligt perspektiv?

Själv satte jag stopp vid två döttrar (vuxna idag). Ville utbilda mig mer, utvecklas i jobbet och personligen. intellektuell stimulans, som det heter. Ville vidga mina vyer.

Ser fram emot dina svar.

Höstkram från Sandra i Falköping

jag har en kompis som har 8 syskon som sen blev 9 syskon :) och när hon sa det sa/tänkte jag bara ”WOW, vad kul” för det tycker jag! vi har pratat lite om det såklart men inte så ofta, mer folk vid matbordet och dyrare matkonto liksom….det är 17 år mellan yngsta och äldsta så…jag hade nog haft mer frågor och wow-kommentarer om det var åttlingar :D haha!

jag är själv van vid folks kommentarer och viskande då jag har en gravt utvecklingsstörd bror som inte direkt är diskret eller ens särskilt trevlig (han är tyvärr väldigt aggressiv, en del av handikappet…) så vadå, många syskon är ju iaf mer ”normalt” och lätthanterat än det ;) kunde inte ens ha kompisar hemma när jag var liten för att både jag och dom var rädda för att dom skulle bli slagna osv.

ha en trevlig helg! :)

Tycker det verkar jättemysigt med många barn omkring sig. Har 2 barn själv. Min man vill inte ha mer. Men det jag känner är att jag inte hade velat få vara gravid, få bebis så många gånger. Jag tycker det är en charmig tid men inte om om om igen. Trivs med en kombination av att vara hemma och jobba, att barnen är lite på dagis. Men känner mig avundsjuk eftersom det är ju verkligen roligt att ha många barn. Hör själv många fördomar men det spelar ju ingen roll för barnen så länge man är en närvarande förälder.

Min första tanke är ”hur hinner Ni”, de jag känner har 2-3 barn och sliter som djur…haha. Nästa tanke är rent praktiskt, hur får man plats, hur stor bil har man osv, och inte minst hur har man råd.

Oj.. va svårt! Jag kan säga såhär; Att innan jag hade sett på FA så tyckte jag det lät väldigt coolt och lite ”annorlunda” att ha 9 barn.. Nu är la min första reaktion: Fy va häftigt!!! Om det inte är en person jag känner får jag nog genast lite mer respekt för personen och att den orkar överhuvudtaget…! Sen kommer ju de här frågorna med hur många pappor/mammor också upp, men jag tycker ändå det är häftigt att de får vardagen att gå ihop. Sen har man ju hört alla dessa fördomar om att barnen inte får lika mycket uppmärksamhet.. Jag tror det kan vara så i vissa familjer, som har barnen otroligt tätt för då har de i princip samma behov ungefär samtidigt, och då kan det ju bli lite körigt. Men efter jag har sett FA så känner jag att stora familjer har nästan större kärlek till varandra. Eftersom alla får av alla och då blir det rätt mycket! Många säger att man inte orkar- Det är säkert olika från person till person, men de mammorna/papporna som verkligen orkar, de borde verkligen få en stoor eloge!! Men man ser det på er familj, mycket glädje och gemenskap :)

Min första reaktion blir nog oj! Men tycker ej att det är konstigt eller negativt så länge man tar hand om sina barn så får man ha så många eller nåra som man vill :)

Jag själv har sex syskon och tycker det är en rikedom att få ha så många syskon, alltid någon att vara med. Så jag tycker inte det är nåt konstigt med många barn :)

Jag förstår verkligen att du har många barn =) själv har jag sex stycken =D och får höra många gånger: samma pappa?, hur orkar du?, nu räcker det väl?, oj vad jobbigt mm….helt underbart är det i alla fall =)

Ha en trevlig helg…

Jag får alltid det som fråga nummer två, ”med samma pappa”?
Jag har sex barn men gemensamt har vi sju hemmavarande barn. Hans dotter bor hos oss på heltid.
Jag hade tre när vi träffades och så har vi tre gemensamma.

Jag svarar numer på frågan; – Varför undrar du? Oftast vet de inte och då anser jag att deras nyfikenhet kan jag välja att svara på eller inte. Ibland gör jag det, ibland inte det beror på attityden hos frågeställaren.

Jag har alltid tyckt att det är häftigt med människor som vågar skaffa många barn. Nu har jag ju det själv så nu blir jag mest glad att vi ändock är ganska många, (tack bloggvärlden för det).

Jag tycker dock att det verkar som om att man är fritt villebråd för dumma frågor eller viskningar bakom ryggen för att man väljer att skaffa många barn.

KLart jag måste säga att jag reagerar när jag möter någon med många barn, efterom det, i alla fall bland etniska svenskar är så ovanligt. Bland många invandrargrupper är det ju inte något konstigt, men där får jag en känsla av att det ofta beror på att samhället styrs av män/Gud och där kvinnans uppgift helt enkelt är attt föda barn. När det gäller svenskar får jag mer än känsla av att de VALT det pga man helt enkelt älskar barn.

Ert liv tror jag ändå är mindre stressigt än mitt som har två barn, eftesom du är hemma. Jag är själv och arbetar heltid och det är fruktansvärt (enligt min mening)-till den grad att jag gick i väggen för några veckor sedan och nu är sjuksriven och ska gå ner i tid.

Men jag gillar inte att människor gör som tjejen du berättade om, vissa åsikter kan man hålla för sig själv.

Mitt intryck är att er familj fungerar bra!

Jag tycker också du ser fräsch ut- för att vara mamma överhuvudtaget-heltenkelt för att jag vet att det är rätt tungt att vara gravid och framför allt att föda barn-men alla upplever ju detta annorlunda. Jag hade ganska ok graviditeter, och såg faktiskt ganska fräsch ut själv.

Du verkar ta hand om dig själv vilket många mammor inte orkar, och då syns det.

Fat jag tycker nog varannat år är ganska tätt, trots att jag själv bara hade 13 mån mellan mina, vilket jag tyckte var jobbigt.

Sen verkar du vara så cool. Du gör ingen dramatik av någontig utan tar det lugnt och gillar läget-det är nog en del av er framgång plus att du och din man verkar ha det bra i ert förhållande.

Min mormor brukar ha plastadfrotté under duken. Det glider inte omkring och bordet blir inte förstört! Det borde dämpa en del… Finns nog i tygaffären på meter kan ja tänkt!

Jag kommer själv från en familj med många barn . Vi är 6 syskon . Jag reagerar inte så mycket faktiskt . Det jag tänker är att dom kommer ha så mycket glädje av varandra genom livet :) Det har jag av mina syskon . Framför allt mina egna barn som en hel hop av mostrar/morbröder , och massor av kusiner . Det är urmysigt runt jul och födelsedagar . Det finns alltid nån där när man behöver :) Jag jobbar på förskolan så jag är inte avskräckt ;)

Ang duk under vaxduk . På jobbet har vi de blå flecce filtarna från IKEA , du vet dom där för typ 19 kr . Dom har vi under vax duken för att få ner ljudnivån .

Min första reaktion är COOLT! Och så undrar jag hur man orkar i nästa tanke;) Men å andra sidan har jag fyra barn vilket av många anses vara många barn. Orsaken till att jag frågar hur man orkar beror nog mest på att två av mina har lite större behov som bekant OCH jag jobbar heltid. Hade jag kunnat vara hemma hade jag gladeligen skaffat fyra till och hunnit med/orkat utan problem:)

Den första tanken är hur orkar ni. Men barn är så berikande så ni måste ha ett innehållsrikt liv. Jag beundrar alla som orkar ha många barn!

Först ett tips: Under vaxduk är det ganska fiffigt att lägga en sån gär grå klippig duk från IKEA som man ska ha under mattor egentligen. Den ligger fast på bordet och dämpar slamret.

Efter att ha läst din blogg och kollat in er på Familjen Annorlunda så tycker jag att det verkar mysigt att vara många. Men, i ärlighetens namn så reagerade jag tidigare så här: Varför vill man ha så många? Är det för att gillar bebisar så mycket så man måste ha en ny så fort den sista blivit över året? Hur hinner man ha en nära relation med alla? Barnen blir ju mer del av en barngrupp än en familj. Dock har du förklarat allt detta på ett bra vis så jag har mer förståelse nu.

Glömde en viktig sak ……hur har ni råd alltså hur får ni allt att gå runt själv har vi det tufft eftersom sambon är arbetslös o bara haft korta jobb nu medan jag är hemma ska börja jobba igen i mars då är sonen snart 2 år skulle gärna va hemma längre men ekonomin säger stopp. Tips

Jag är mest förundrad över hur man orkar!
Numera är mina egna och bonussonen stora och klarar sig själva, men med tre grabbar i ganska jämn ålder så var det otoligt körigt under några år med alla aktiviteter (hockey, fotboll och innebandy). Det var träningar och matcher alla dagar kändes det som. Speciellt hockeyn tar mycket tid i anspråk. Det är mest sådant jag funderar på, kan barn i så stora familjer få chansen att utöva de aktiviteter de vill och kan isåfall föräldrarna hinna att ställa upp på körschema, tvätta matchkläder, stå i kiosker och sälja lotter/korvar/kläder och allt vad det är? Det kostar dessutom stora pengar i utrustning och avgifter. Har man många tjejer kan tex ridning komma på tapeten ochd et är också både dyrt och tidskrävande. Tennis har jag läst att den äldre sonen spelar, men är det fler som har dylika aktiviteter?

Sedan brukar jag tänka tillbaka på de gånger man inte orkade laga mat och fuskade med tex pizza. Jag tyckte att det var dyrt till oss, men till en familj på 11 blir det mer än det dubbla.

Fast jag är grymt imponerad av er och följer bloggen dagligen!

Skriv din kommentar här!Visst kommer ju första tanken att det måste vara flera mammor/pappor inblandade men sen när det inte är det så tänker man nog gud vad häftigt men hur i hela friden hinner de med har fullt upp att ta hand om ett barn:) själv skulle jag få dåligt samvete att jag inte skulle hinna tillbringa så mycket tid jag vill med barnen. Men både när man såg er på tv samt när man läser bloggen både din,Mirkas samt Maddes så ser man att visst har ni tid med barnen. Är imponerad men också nyfiken hur ni bestämde att ni skulle ha så många barn. Hälsningar från Åland:)

Jag satt med mycket stora ögon och tittade på första säsongen av Familjen Annorlunda. Jag tänkte om och om igen ”Hur orkar de?!”. Och då menar jag inte vab, hämta/lämna på dagis etc. utan mer att det blir så mycket hushållsarbete med många barn. Och lite sömn. Och så många att hålla ordning på.

Men samtidigt kunde jag ju se vilken lycklig och stabil familj ni har och att du är en intelligent och sansad kvinna, som verkligen valt detta.

Alla som tror att många syskon är av ondo, borde läsa syskonkapitlet i Barnaboken. Där finns otroligt vackert beskrivet vilken glädje det är att dela sin barndom med någon och hur stärkande det är för självkänslan att tillhöra en ”flock”. Svartsjuka bland syskon finns inte i familjer där alla är delaktiga i att ta hand om den nya lilla bebisen. Och i ert hus tar ni hand om VARANDRA. Det är fint och den största anledningen till att jag följer din blogg.

(Naturligtvis bråkar och käbblar syskon, men med svartsjuka menar jag de där beteendena när de vill varandra illa för att de känner sig undanskuffade av det nya syskonet).

Skriv din kommentar här!
Ibland tar det emot att vara ärlig med så här förbjudna tankar. Nog har det hänt att jag tänkt att vad är det för arbetsskygga, bidragstagare som inte har vett att skydda sig. Man skall se till att barnen växer upp till bra människor oxå Men nog vet jag att det finns tonvis med jobb och att slantarna inte täcker en familjs behov. Men jag väljer att sticka ut hakan när jag säger att jag ser/och har sett hur de flesta skaffar barn/familj och vill ha kvar samma standard med nya telefoner utlandsresor osv, Vilket innebär att de måste jobba mer och barnen måste vara 7-9 timmar på dagis det tycker jag är värre. Jag har haft tre egna barn och tre bonusar men jag har varit hemma med dem till de började föris. Det innebar att jag jobbade extra med kvällstäd, Planerade mat och vi levde väldigt sparsamt. Så summan av kardemumman är alltså att barn åtminstone upp till 4 bör inte vara på dagis för många timmar. hur många ungar man har utan det
hänger mest på oss föräldrar.

Jag tycker ni verkar vara en jättemysig familj. Men jag tror ärligt talat att det är svårt att ha så många barn om man vill att ens barn ska få de bästa förutsättningarna för att få höga betyg i skolan ( känna sig motiverade, tycka att skolan är kul och ha möjlighet till studiero). Tror att barn med många syskon får andra kvaliteer och alla måste inte ha högsta betyg i skolan. Men det är för att jag vill läsa i många böcker, pussla med och prata i timmar med varje barn per dag som jag inser att jag inte kan skaffa fler än mina två. Hinner ni läsa böcker för era barn enskilt och diskutera innehållet?

Hej!
Mina tankar när jag sett programmet ”Familjen Annorlunda” är WOW! Vilka människor, vilket tålamod och framför allt vilken energi ni har!…och så har jag tänkt om resten av familjerna också. Själv har jag tre barn, 9, 7 och 1 år. Kommer från en fem barns familj själv. Jag beundrar er för att ni orkar och framför allt gör ett jättefint ”jobb” med barnen. Det känns verkligen att era barn är er största prioritet och att ni älskar varje minut av livet tillsammans med dom. Tycker det är så tråkigt när man ofta ser kommentarer från anonyma på nätet om hur det måste vara att ha många barn. Många riktar någon konstig aggression mot dessa familjer och skriver fruktansvärda saker. Varför i herrans namn skulle ni ta sämre hand om era barn än vad jag gör om mina?!
Jag beundrar er stort som kan, vill och orkar! …och det klart.. ni tappar ju tålamodet, blir trötta och irriterade som vilka andra föräldrar som helst men det tråkiga blir ju att ni blir mer ”granskade”. Ni ”ska” ju vara superföräldrar och orka mer;)
Lycka till i framtiden!

Jag ska vara ärlig.. Jag tänker ”va?! varför i hela helvetet har man nio barn?” Ja har själv ett barn. Jag menar det måste vara ganska svårt att få tid till alla barn.. Och sedan tänker jag att det måste vara lite små jobbigt att ha så många syskon och antagligen få ställa upp som barnvakt då och då.. Men samtidigt så ser ni ut att ha de så himla mysigt tillsammans :) Och antagligen känner jag så för att jag inte vill ha nio barn själv. Men jag tycker förstås att man väljer det själv! Du ser ut att trivas med det, så då tycker jag inte att de är så konstigt så länge alla mår bra.
Himla kul blogg du har! Jätte mysig familj att följa! :)