Ett päron till morsa

Nu, kära Päronmorsan-vänner, nu har jag fått se och hålla i min bok för allra första gången. Efter att ha väntat på postleverans hela veckan från förlaget klarade jag inte längre av väntan och risken att den inte skulle hinna nå mig innan helgen, så igår kastade jag mig in i bilen och körde från vischan (där jag bor och numera jobbar) in till närmsta bokhandel över 2 mil bort.

Jag bokstavligen sprang in i butiken, och med en dåres blick och illröd i ansiktet såg jag den liggandes där, precis vid kassan, nyanländ och skulle just packas upp av personalen.

Jag ryckte snabbt åt mig ett exemplar med mina svettiga händer och började fota hela högen. Och sen liksom brast det lite, minns inte riktigt vad jag sa, men tror jag började babbla på om att det var första gången jag såg den och att det var jag som hade gjort den…

Efter att ha betalat satte jag mig på närmaste parkbänk och öppnade boken med, inte bara svettiga, utan nu även skakiga händer. Tänk om jag såg ett stavfel. Tänk om allt skulle kännas bara fel.

Lättnaden var enorm när jag hade bläddrat igenom den och trots min tyvärr rätt vidriga och ständigt närvarande prestationsångest ändå kunde känna att ja, jomen, det här kan jag stå för. Det här är min historia.

Jag hoppas så att ni ska tycka om den.