Ett päron till morsa

3 exempel på att barnleksaker kan vara skadliga – för vuxna

De må se oskyldiga ut i sina ursprungsförpackningar, men väl utspridda i småbarnsvardagen kan de åsamka stor skada hos fullvuxna individer. Och nej, jag snackar inte om det gamla goda stor-legot…

1) Legosmärtan 2.0

LEGOSMARTA2.0_INGAPILAR

Kom tillbaka, storlego, allt är förlåtet! Den smärtsamma övergången från storlego till det betydligt mer infernaliska smålegot orsakar omfattande skador i miljontals hem.

2) Leksaker som låter. Det räcker med ett knapptryck på valfri leksak med inbyggd ljudfunktion så sprängs en vuxen trumhinna på två sekunder. Jamen typ.

VÄRLDENS SÄMSTA JULKLAPP?

För att inte tala om när du hör nåt mystiskt ljud inifrån barnrummet på kvällen och det tillslut, efter idogt letande, visar sig vara en batteriförsedd leksak som ligger där och spök-brummar under sängen. Extra riskfaktor när du dessutom, på vägen ut, råkar snubbla på ett neonupplyst lasersvärd. Samt väcker ditt svårsövda barn på kuppen.

3) The Hostile Takeover. När leksakerna helt sonika letar sig in i din egen säng och tar över varje tänkbar centimeter.

Samsovning med leksaker

Varning! En Blixten McQueen eller annan valfri leksaksfigur i armhålan kan leda till kraftigt försämrad sömn.

Vilka fler leksaker kan orsaka skador hos småbarnspäron? En läsare hörde av sig och berättade om en sån där låt-leksak som låg och tickade bakom kylen och gjorde att hela hemmet nästintill fick utrymmas…

Kommentera gärna här nedan och berätta din ”Toy story”!

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sandra

    En natt vaknade jag av ett pipande, ett sånt där högt, konstant ”iiiiiiiiiiiii” pipande som ringer i hela huvudet. Kliver upp och försöker lokalisera det. Bradlarmet? Nej. Någon elektronisk utrustning? Drar ur alla sladdar jag kan hitta för säkerhets skull. Nej. Det låter högst i vardagsrummet, där vi även har ”lekrum” (bor i en 2:a och saknar barnrum) så börjar kolla alla leksaker med någon form av elektronik jag kan komma på, utan resultat.

    Börjar tro att det bara piper i mitt huvud, så filmar och kameran tar upp ljudet, okej jag är inte galen i alla fall. Till slut ger jag upp, stänger sovrumsdörren om mig (där hörs pipandet tystare) och lägger mig i förhoppning om att det ska ha slutat pipa till morgonen, men det gjorde det förstås inte. Gör ett nytt försök att lokalisera utan resultat. Börjar misstänka att det kommer från elementet?! Skickar filmen från natten till barnens pappa (som ej sov hemma) och tänker att jag måste ringa hyresvärden när kl blir åtta, pappan håller med. Äter frukost med sonen i det hemska pipandet och sen stänger vi in oss på sovrummet igen, medan jag letar upp numret till hyresvärden. Då får jag ett sms från pappan med frågan om det kan vara sonens kassaapparat, om man trycker in en knapp så ger den ifrån sig ett kort ”pip”. Och ja, se på fan, något hade av sig själv mitt i natten hakat upp sig!

    Är glad över att pappan kunde lista ut detta, hade ju blivit lagom pinsamt att ringa över hyresvärden att kolla elementet…

    1. ettparontillmorsa

      Haha, sån klassiker! Just kassaapparater är förrädiska! Här har vi en ”självspelande matta” – ser ut som ett piano. Och den låter så fort någon bara öppnar ytterdörren. Lite som att leva i en ”sit com”, där det spelas en trudelutt varje gång nån kommer hem/går in genom dörren 😉

  2. Hanna Lundahl

    Just när jag läste om legosmärtan råkade jag trampa på en halväten torkad, hård och vass pastaskruv som 1 åringen kastat ner kvällen innan. Den sprack och en del sköts iväg som en pil rakt på 4 åringens smalben….kaos en vanlig onsdags morgon ?.

  3. Jenny

    Mina hade en sån där ”nalle/hund” där man trycker på olika delar (gul hand) och spelad olika sånger. Den säger också till när den inte blivit rörd på ett tag. När barnen blivit lite äldre så packade vi ner ett gäng mjukisdjur/leksaker i en väska och stoppade ner i källaren. En sån där som släcker ljuset av sig själv efter ett tag. Jag kom åt väskan så den sa någonting när jag var nere och letade efter något. Jag hoppade till lite men fortsatte leta och glömde bort den. Sen slocknade ljuset och när jag var på väg att låsa hördes. ”Tittut – jag ser dig”! ?

  4. Helena

    Förpackningarna kan vara hur farliga som helst! Är de inte vassa och otympliga kan man garantera att de sitter fästade med den där hårda plasten eller ståltråden som knappt en sax rår på. Ve och fasa om barnet får en present på ett ställe där det inte finns något som kan hjälpa till att få fram leksaken… tanken kan vara god…