Att komma tillbaka till arbetet efter föräldraledigheten kan vara en rätt så stor omställning. Inte konstigt att vissa ”vanor” kanske lever kvar. Såsom…
1) Ett nytt spännande sätt att jobba med språket och dess melodi
Bebisspråks-reflexen tenderar dock att försvinna relativt snabbt. Ersätts inte sällan av småbarnsförälder-impulsen att prata engelska/svengelska/annat icke-modersmål så fort det behöver liggas lågt med någon typ av information på arbetsplatsen.
2) Förmågan att föra en ständigt pågående konversation – med sig själv.
3) Plötsliga, omotiverade och närmast tvångsmässiga referenser till barnprogram.
Säger någon ”Teamwork” på ett möte, så…ja, då bara måste en fras från ”Supertrion” passera mina läppar.
Och även om barnprogramsfraserna inte alltid uttalas högt så snurrar de nonstop i huvudet. 24 h om dygnet. ”Kämpa på, det blir bätttre då, i Daniel Tigers kvarteeeeeer.” O s v. O s v.
Sen har vi förstås alla SUPERKRAFTER man tar med sig tillbaka på jobbet! Som det här med att typ utföra en hel arbetsdag – + lite extra – inom loppet av 30 min. Får nog bli en seriestripp om denna fantastiska effektivitet också snart.
Hahaha. Sports on!
Det där upplever jag redan efter några dagar VAB hemma med 2åringen ?
Ha ha! Känner igen mig! Förra gången jag gick tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten så sa jag till en kollega: att han kan gå på toa nu!
Som om han inte själv kunde bestämma när??? ???
Ja, mamma! Blev svaret ?
Älskar dina seriestrips!
Haha, underbart, det känns verkligen igen!! Och vad kul att du gillar mina teckningar – blir så glad! <3 till dig!
Åh guud vad jag känner igen mig haha. Är mamma ledig nu med min 5 månader gammka dotter och har 3åringen hemma också men har dagis åt honom 2dagar/veckan. Var och besökte mitt jobb som jag fick gå ifrån redan i v 23 av graviditeten med dotter. Blev för tungt att jobba. Och gissa hur bortkommen jag kände mig då jag satt på mötet om när jag ska börja jobba igen?! Alla var så vuxna och vältaliga och själv hade jag barnprogramsfraser i huvudet. ?
Som detta. Min son ÄLSKAR alltså FULLKOMLIGT ÄLSKAR Zootropolis och speciellt då dom åker tåg i filmen. Kan säga att de har blivit en hel del tåg-skämt för barn här hemma. Poppis hos sonen men kanske inte så popis på mötet ? Tut tut!
Tack för en bra blogg o rolig bok. Läser den ofta och serien får mig alltid på gott humör! Kram.
Åh, vad glad jag blir, tack snälla du! Så roligt att du gillar boken också! <3 Zotropolis är favorit även här hemma, haha! 😀 KRAM!