Det är lätt att längta till ”nästa fas” under småbarnsåren istället för att bara njuta av nuets ”charm”.
Gräset är som bekant sällan grönare ”på andra sidan fasen” 😉
Och det märkliga är ju att samtidigt som en längtar till att den och den ”fasen är över” så är det lätt att få panik när du inser hur extremt snabbt det går ibland. FÖR snabbt. Jag kom på mig själv att gråta en skvätt av vemod häromdagen när jag insåg att min son faktiskt slutat med napp nu. Hjälp, vad hände!?
Det är rätt mycket som är paradoxalt i föräldraskapet. Mer om detta hittar ni här:
Och om detta med utvecklingsfaser…
”Nämen, det är bara en ny utvecklingsfas”
FLER teckningar om småbarnslivet hittar ni som vanligt på instagram.com/ettparontillmorsa. Och på facebook.com/ettparontillmorsa 🙂
Hjälp! Precis så där tänker jag hela tiden!!! Trillingarna är 2,5 år nu och helt vilda. Jag går konstant omkring och längtar till nästa sommar då jag tänker att det ska vara möjligt att gå ut med alla fyra barnen (trillingar plus storebror) själv. Nu är det omöjligt eftersom trillingarna springer iväg åt olika håll. Eftersom jag är ensamstående blir vi jättebegränsade, Vi kan bara gå på promenader med trillingarna fastspända i vagnen (stackare, de vill inte alls sitta i vagnen) eller när någon annan vuxen hjälper oss (som tur är har vi snälla vänner), att resa någonstans är inte att tänka på. Så jag drömmer om nästa sommar då de förhoppningsvis inte längre smiter iväg åt olika håll (finns inga garantier dock,). Men det är ju helt tokigt, för samtidigt missar jag denna fantastiska tid när de utvecklas så otroligt snabbt. Och deras storebror hinner bli stor under tiden som jag går och längtar framåt (är 4,5 nu). Jag måste verkligen försöka leva mer i nuet och njuta av den tid som är nu. Tack för påminnelsen!
Hej Mamma bläckfisk! Förstår att det är helt andra utmaningar med trillingar och dessutom vara ensamstående – jag säger bara HEJA DIG! Du är grym! Massa <3 <3 till dig!
Känner igen det! Men tycker också det är lättare att njuta nu med tvåan för att jag vet hur fort det gå och att varje tid ha sina för- och nackdelar.
Förstår det! Skönt att det blir så med tvåan! Vi har ju ”bara” en och vill bromsa tiden rätt ofta numera 😉