Ett päron till morsa

Ett pizza-freak till morsa!

Ja, jag erkänner – jag är ett pizza-freak. Jag är besatt av pizzabakande. Så förutom seriestrippar om småbarnslivet (här hittar ni den senaste) så kan det dyka upp en och annan pizzabild också. Har länge trånat efter en sån där vedugn och i sommar gjorde jag slag i saken…

Sparrispizza och capriciosa
Till vänster: Sparrispizza med buffalomozarella och några klickar pesto. Till höger:  Capriociosa med chilimarinerad kronärtskocka (Bara blanda en burk avrunna kronärtskockshjärtan med god olivolja, vitlök, några droppar citron och finhackad röd, färsk chili och låt stå över dagen)

Här är ugnen som typ vägde 250 kg… att få upp den på plats (vi bor dessutom på en liten höjd) var en nightmare… ni ser lyckan i min något överladdade kroppshållning kanske? 🙂

Premiärbaket!
Premiärbaket!

Tricket är att inte snåla med mjölet vid utbakningen och på pizzaspaden. Och helst så lite jäst som möjligt. Till denna sats på 8 runda, tallrikstora pizzor hade jag bara 1 1/2 tsk eko-jäst (Till totalt 1200 gram vetemjöl special, 8 dl vatten, typ två nypor strösocker och fyra nypor salt ) Och så fick det kalljäsa i skafferiet hela dagen.

Sparrispizza in the making
Sparrispizza in the making – i regn förstås 🙂

Viktigast är ju dock den där undervärmen från stenen. Och har ni inte freakat som jag och gått och tokköpt en pizzaugn så funkar det väldigt fint med bara en baksten också. Vi köpte en plåt-stor sten direkt från ett stenhuggeri för några år sen (very ”Ernst”, min idol) som vi kört med i vanliga ugnen. Finns ju köpa i välsorterade köksbutiker också.

Pizzasten köpt från ett stenhuggeri
Pizzasten köpt från ett stenhuggeri
Pizzafrossa
Tonfiskpizza med oliver och en klassisk capriciosa med lövtunna champis-bitar

Tricket om ni använder baksten i vanlig ugn är ju att värma upp stenen så mycket man bara kan innan det är dags för gräddning. Sätt ugnen på absoluta max och in med stenen direkt, så värms ugn och sten upp tillsammans. Kör jag med pizzasten i ugn brukar jag baka ut dem på bakplåtspapper, så glider de lättare in på stenen sen. Gräddningen brukar bara behöva ta ca 5-6 min då. I en vedugn, där vi kör en temperatur på 350-400 cirka, går det på ca 1-2 min.

Bäst blir det med buffalomozarella
Bäst blir det med buffalomozarella så klart!
Alltså krispet det blir i en vedugn!
Frasig capriciosa svalnar på ett sideboard byggt på ”Ernst”-vis av en gammal yx-slip 🙂

Vid sidan av pizzaugnen, till vänster, skymtar ett sideboard byggt på ”Ernst”-vis av en gammal yx-slip 🙂 Det är bara att erkänna, jag älskar Ernst Kirschsteiger. Finns ingen bättre känsla än att återvända gamla grejer såsom han gör. Var även tvungen ställa dit ett olivträd för öka på italienkänslan, haha, man kan säga att jag har blivit lite besatt av detta som sagt.

pizzaplats

Okej, nu ska jag lugna mig för den här gången. Detta är ju faktiskt en blogg för tecknade seriestrippar om småbarnslivet. Här hittar ni fler sådana – seriestrippar alltså 🙂 instagram.com/ettparontillmorsa och facebook.com/ettparontillmorsa. 🙂

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
    1. ettparontillmorsa

      Haha,jo det blir rätt smarrigt med den där vedugnen 🙂 Men vanlig baksten i ugn funkar också bra som sagt, lite galet och gå och köpa en vedugn, men har trånat så himla länge efter det nu 🙂