Ett päron till morsa

Har du också ”Titta!”-reflexen?

Tusen tack alla för responsen på förra listan! Många bra och roliga kommentarer här nedan om det där lilla begreppet ”egentid” 🙂 Hur obeskrivligt mycket man än älskar sitt/sina barn så behövs ju de där små ”andhålen”. Precis som dejtkvällar med barnvakt… Och kanske är det ett tecken på att man behöver hänga lite OFTARE utan kids NÄR …

"Titta!-reflexen"
”Titta!-reflexen”

Japp. True Story. 🙂 Fast senast var det en traktor jag plötsligt och heeeelt out of the blue pekade på. Den där ”Titta!”-reflexen alltså… Lite samma grej som när man sen sätter sig på restaurangen eller i bion och börjar gunga lite lätt från sida till sida. Á la   ”fantomvaggningen” på ICA:)

Fantomvaggning
Fantomvaggning

Tänker även på den där overkliga känslan när man kör bil utan sitt barn, känslan av typ galen biltjuv på rymmen…

Har ni några andra exempel på såna här ”reflexer” som alltid är med en? Kommentera gärna här nedan!

Och vill ni följa mig på instagram.com/ettparontillmorsa och facebook.com/ettparontillmorsa för mer seriestripar blir jag överlycklig! 🙂

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Therese

    Haha känner igen mig! Jobbar på förskola och har flera gånger ropat glatt när jag sett en grävskopa och fått konstiga blickar av sambo och vänner när jag glömt att det är helg! På förskolan änvänder barnen ofta toarullar till pyssel, vi personal samlar hemma som hamstrar. En gång var jag på middag hos några bekantas bekanta och upptäcker att toapappret tar slut när jag är på toa. Går glatt fram till värdinnan och frågar om jag kan få ta hem toarullen? Hon svarar lite undrande Ja! Jag lägger ner min guldskatt i handväskan med ett belåtet leende. Vaknar sedan mitt inatten och inser att jag aldrig förklarade varför jag ville ha toarullen heller vad jag jobbar med. Har aldrig blivit bjuden igen

      1. Therese

        Haha jag har många roliga historier som tex mitt fantastiska luktsinne för bajs. Vet inte hur många timmar jag tillbringat på alla fyra krypandes runt som en terrier eller rättare sagt en tryffelhund på jakt efter det bruna guldet. Skällande upprepat Har du bajsat? samtidigt som jag sniffat barn i baken! Igår när jag var var på Öppna förskolan med min dotter sniffade jag upp lukten av bajs. Luktade på min dotter och det var inte hon fick verkligen kämpa med lusten att inte börja krypa runt och lukta på de andra barnen, fick fantisera om att jag satt fast i koppel. Detta luktsinne har även lätt till många sura kommentarer av min sambo. Ibland när han släppt lite väder i soffan böjer jag mig ofta ner och sniffar och frågar om han inte ska prova gå på toaletten. Han brukar svara surt att han är vuxen nog att sköta sina toalettbestyr själv. Har även hänt en sen fredagskväll att jag frågade honom Har du bajsat? Detta gör väl att man aldrig kan byta jobb. Har du några speciella tillgångar? Ja jag är duktig på att sniffa upp lukten av bajs, om det är en tillgång ni har användning av här på kontoret!

  2. johanna

    Jag arbetar som personlig Assistent och min brukare brukar skatta och säga: jag det märks då att du har småbarn! När jag skär upp hans mat på tallriken. Jag får tänka mig för att inte skära för små bitar.

  3. Kim

    Att gå ut och fika utan barn men ändå plocka på sig typ hundra servetter är en klassiker för mig. Sen tror jag tydligen att jag är nån urmoder för ofta säger jag ”kom till mamma” även när jag lyfter upp andras barn. Det är sjukt och lite pinsamt.