För första gången sen jag blev mamma har jag åkt på semester utan min son och har nu varit borta i hela tre dagar från honom. Jag saknar honom obeskrivligt mycket. Förra veckans – och alla andra dagars – mardrömshämtningar/lämningar/vansinnes-påklädningar är som bortblåsta och jag sitter här och knarkar gulliga bilder på mobilen. Påminner mig lite om den här seriestripen som jag ritade där i början när ”snart vänder det” var en fras man fick höra rätt ofta. Allt skulle ”bli lättare” efter först tre veckor, sen var det tre månader och… DÅ skulle man få ”sova hela nätterna” osv osv osv. Fast den där magiska vändpunkten alltså, vette sjutton… Det är väl lite två steg fram, ett steg bak all the way när det kommer till alla de där utvecklingsfaserna. Tur man har de här stunderna då det i alla fall KÄNNS som att det vänder och allt blir lättare.
Jag kallar den ”The Spider Walk” – för er som sett ”Exorcisten” 🙂
