Idag har jag haft ca fyra timmar utan barn. Fyra timmar där jag inte behövt säga till någon, se till att någon annan har det bra, är bekväm, sover gott, är mätt, har ren blöja eller allt annat man måste göra när man är med sina barn.
Noah är hemma hos mina föräldrar just nu och Noomi spenderade eftermiddagen med sin pappa. Jag älskar mina barn villkorslöst och det finns absolut ingenting jag inte skulle göra för dem. Jag älskar att umgås med dem, de är mina absoluta favorit personer att umgås med. Men, emellanåt är det riktigt skönt att få vara ensam utan dem efter mig. Ibland kan jag få känslan av att det är lite ”fult” att säga att man som förälder, speciellt som mamma behöver tid ifrån sina barn och det är ännu ”fulare” att säga att det är skönt att emellanåt få slippa dem.
Jonas är väldigt duktig på att hitta på saker och jag ger honom mer än gärna egen tid från oss familjen. Det är liksom helt okej då vi trots allt bor i samma hushåll, ses varje dag och oftast hittar på saker tillsammans hela familjen. Jag är tyvärr inte lika duktig på att ta mig egen tid. Jag tror faktiskt att det här är lite typiskt manligt och kvinnligt, tyvärr! Det är inte så att Jonas sätter sig på tvären, nej det är snarare tvärt om. Han brukar uppmuntra mig att gå iväg emellanåt och det uppskattar jag. Nu när Noomi inte är lika beroende av amningen så kommer jag ifrån lite mer. Jag har bestämt mig för att jag ska öva på att ta mig mer egen tid med jämna mellanrum och försöka träna bort det där dåliga samvetet.
På väg ner mot spårvagnen hade jag lite dåligt samvete. Inte för att lämna Noomi ensam med sin pappa jag menar… han är mer än kapabel till att ta hand om henne. Jag hade nog snarare dåligt samvete för att jag såg så extremt mycket fram emot att få träffa en vän och äta lunch utan henne. Nästan lite som om det skulle betyda att jag älskar henne pytte lite mindre bara för det! Men det är ju så långt ifrån sanningen som man kan komma. Jag skulle inte kunna älska mina barn mer även om jag skulle försöka då jag älskar dem fullkomligt hela tiden och ja även när jag känner att jag behöver en paus från dem.
Blir jag en bättre mamma och fru av att få egen tid? Jag vet inte, kanske, men jag blir definitivt en gladare Elisa och då blir jag ju per automatik en gladare mamma och fru också!
