Jag, jag och åte jag! Vad kan vara viktigare än jaget!
Idag var jag inne på H&M en snabbis. Skulle köpa ett par nya yogabyxor. Jag närmar mig kassan och ser att det inte är någon kö. En man är precis påväg att betala men annars är det tomt. Jag ställer mig bakom mannen och när han är klar går jag fram och lägger upp yogabyxorna på disken. Jag tittar kassörskan i ögonen och får ögonkontakt med henne men hinner inte med det tydligen så kritiska ögonblicket då man säger hej. En dam i 60-årsåldern flyger fram till kassan bredvid och vill veta vad tröjan som är på rea kostar. Hon såg mig inte ens. Jag fanns inte trots att jag stod vid kassan och att det var min tur.
Kassörskan hjälper henne på ett trevligt sätt som sig bör, eller? Borde hon ha bett henne på ett trevlig sätt vänta på sin tur? Det sorgliga i det hela var att damen säkert inte ens la märke till min existens. Det fick mig först att bli irriterad för det var faktiskt jag som var näst på tur. Jag funderade först på att säga något men hon såg så lycklig ut över att tröjan bara kostade 100 kr att jag inte ville förstöra den lyckan för henne.
Däremot började mina tankar att snurra. Vi vill gärna vara hjälpsamma. Vi skänker en massa pengar hit och dit. Jag tror att vi är en av de bästa i världen på välgörenhet. Vi hjälper utsatta främlingar och när vi gör det ser vi ofta till att alla vet om att vi gjort det. Vi älskar när andra berömmer oss för en god gärning gentemot någon som är just utsatt och som vi inte känner. Det finns forskning som visar att en människa som hjälper en annan människa utsöndrar serotonin som är ett må-bra-hormon! Vi själva mår med andra ord, bra av att hjälpa andra och speciellt någon vi inte känner för det gör vår osjälviskhet ännu större. Men varför har vi människor så många gånger svårt att se varandra. Man måste inte vara utsatt på olika sätt för att förtjäna att bli sedd, eller skulle vi ens hjälpa någon annan om det inte gjorde att vi mår bra av att göra en god gärning?
Jag vill inte bli som den där damen. Hon menade givetvis inget illa det förstår jag med. Men jag vill inte bli en människa som inte ser personen rakt framför näsan på mig. Jag vill inte bli så pass upptagen av mig själv! Jag vill aldrig för en sekund anta att min tid är viktigare än din!
