Idag är hon fem veckor och en dag gammal. Hon har haft en ganska tuff start i livet då hennes mage har krånglat en del. Hon har minnst sagt gett oss en hel del vakna nätter där hon varit klarvaken de värsta tiderna, mellan 02:00 till ungefär 04:00.
Inatt sov hon dock sin bästa natt! Hon sov så bra att det är värt ett eget blogginlägg. Hon somnade i min famn vid 01:15 och sov till 05:45 i sin egen bedside crib. Därefter lite mat, blöjbyte, två spyor, pyjamasebyte och lite samtal om livet somnade hon sedan om i sin egen säng från ca 07:00 till 10:00. Fortsätt så lilla du!
Och för att inte tala om denna pigga mammasita! Det känns som om jag idag skulle kunna erövra världen. Nu får vi hoppas att lillan kan bjuda på fler sådana nätter. Men är det en sak jag lärt mig efter Noahs bebistid så är det att inget varar förevigt.
All kärlek och hejarop till alla er mammor och pappor där ute med små nattbebisar, ni är hjältar och precis som oss här hemma… en dag och natt i taget! Jag försöker påminna mig då jag är som tröttast att detta är en kort period i ens långa liv. Därför försöker jag ändå passa på att njuta trots att ögonen ibland går i kors och humöret svajar som vinden.
