elisalarsson

Vägen tillbaka är inte alltid spikrak

Nu är det dags för mig att komma igång igen. Det har gått lite mer än en månad sedan lillasyster kom till oss. Jag hade en mycket snabb förlossning och återhämtningen har också gått lite snabbare än vad den gjorde efter Noah kom till världen.

Jag har tappat alla mina graviditetskilo plus ett kilo till visst. Men för mig är det ytterst viktigt att aldrig någonsin enbart fokusera på vad vågen visar. Den här gången har jag en plan.

Efter att Noah föddes hade jag rätt svårt att komma igen. Jag lyckades aldrig helt att gå ner till de kilon jag trivdes att vara på. Fastnade på ca 6 kilo mer än innan jag var gravid. Är man smal i sig så syns 6 kilo rätt mycket. Alla kläder satt för tajt och jag fick gå upp en storlek i byxor. Inte för att just det gjorde något men känslan av att det ”bullar över” byxkanten är inte skön.

Mitt problem efter min graviditet med Noah var att jag var så sjukt hungrig under ammningsperioden. Jag kunde äta hur mycket som helst innan jag ens kände mig lagom mätt. Men jag valde att äta som innan vilket gjorde att jag konstant var hungrig i ettårs tid. Vad gör man då? Jo, jag i alla fall blir sugen på en massa choklad och annat söt och gott samt att min karaktär inte alltid är den starkaste när det kommer till söta saker.

Sommaren 2017 var nog den sommaren jag var i bäst form någonsin. Jag tränade 6 dagar i veckan, men när man har semester finns det ju lite mera tid till sådant. Jag fortsatte min träning rätt regelbundet fram tills jag blev gravid igen och illamåendet sköljde över mig redan 3 dagar innan utebliven menstration och höll sig tills jag var i vecka 16.

Men den här gången har jag bestämt mig för att komma i form. Den bästa formen jag någonsin varit i är mitt mål. Men det får också ta den tid min kropp behöver. Att vara gravid i 9 månader gör ju sitt och jag respekterar min kropp och vill ge den tid till återhämtning.

Jag har nu börjat med lite lättare promenader i normal/snabbare takt. Minst en gång om dagen tänker jag. Nu är Jonas ledig i en vecka och då är det ju också lättare att få till det med Noah. Från januari är min plan att träna minst tre dagar i veckan då Noah är på förskolan.

Jag ska kanske också påpeka att jag inte är en ”träningsmänniska” och att jag i första hand inte gör det här för att se snygg ut! Nej, utan jag märkte sommaren 2017 att jag måďde väldigt bra psykiskt också. Inte en enda negativ/ledsen/sur tanke om något. Tänk att träning är så bra för allas psyke att man nu ofta ordinerar motion till de människor som lider av depression. Målet är att i första hand må bra som människa för då blir jag den bästa mamman och frun jag kan vara sedan är ju det yttre bara ett bonus!

Träning är min stora utmaning för 2019 och jag vill dela med mig av den med er alla. Både när jag lyckas men även de tyngre dagarna när träningen kommer att vara lite mer utmanande för mig, för förr eller senare kommer den att bli det, det blir den alltid!

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.