För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som fortfarande står och väntar på att bli publicerat. Det här är inte det inlägget. Men jag känner att detta inlägg nu får gå före.
Vi har som familj valt att ligga lågt på sociala medier. Vi har valt att inte basunera ut nyheterna om att vi väntar tillökning i familjen. Nu är den väntan över. I lördags kom vårt lilla tillskott och precis som storebror, en vecka innan beräknad förlossningsdag. Jag ska inte gå in alls på självaste förlossningen i detta inlägg. Jag kommer istället att skriva om det lite längre fram.
Den här gången valde vi att inte ta reda på kön på bebisen innan, med Noah gjorde vi det och visste på så sätt att vi skulle bli föräldrar till en liten kille. Jag har däremot hela tiden haft en mycket stark känsla och nästintill vetat att det är en liten lillebror som ska komma till oss. Men ack så fel jag hade. I lördags tittade vår lilla dotter ut för att se ljuset för första gången. Jag blev minst sagt överraskad. Första dygnet kom jag på mig själv med att titt som tätt kalla henne för lilla gubben. Min hjärna var så inställd på en liten kille och inte en liten tjej. Nu har vi en av varje och vi känner oss så enromt välsignade över att hon nu är här.
Nu gör vi precis som de flesta som får barn. Vi försöker komma in i en ny vardag. Vi lär känna vår lilla tös och försöker njuta av den här tiden till fullo. Noah är stolt och nyfiken på henne. Men han är också lite avvaktande, men det vore inte min Noah om han inte vore det.
Jag har fått frågan om vad hon ska heta. Vi har två namnförslag men vi vill känna av henne lite och se vilket av namnen som passar hennes personlighet lika väl som hennes bedårande utseende bäst.
