Ännu två veckor har gått sedan mitt senaste inlägg. Men allt har sin förklaring. Alla pusselbitar faller snart på plats, bara jag får vila lite. Jag är sedan igår borta, ute ur leken för en tid framöver. Jag är sjukskriven! Det här är första gången jag är sjukskriven mer än på ”normalnivå”. Jag har ont och jag är trött pga sömnbrist som är ett resultat av att ha ont. Min energi är inte så stor som ett resultat av dålig sömn. Nu ska jag få vila, ta saker i min takt, tänka på mig, tänka på min familj, gå på rehab för mitt onda och förbereda mig på närmaste framtid.
Men det känns konstigt! Jag är van att bara köra på, att inte känna efter för mycket och att alltid veta att det kommer bättre dagar. Det kommer det att göra nu också, komma bättre dagar! Jag lovade min läkare att sysselsätta mig med något litet varje dag. Att planera min vardag för att jag behöver det. Det är sådan jag är. Man kan inte ge mig allt för mycket utrymme till att tänka på allt och inget. Jag älskar att reflektera men likaväl som reflektion kan vara min vän kan den också vara min fiende.
Idag har jag lämnat Noah på förskolan, handlat överdragsbyxor till honom sen kraschat i soffan! Jag kunde inte sova vilket jag så väl behövde, våra grannar bygger balkong och det har borrats hela dagen lång. Skit samma, man får träna sig på att glädjas åt andra,,, när de i sommar sitter på sina nya fina balkonger!
Jag har handlat mat, hämtat Noah på förskolan och känt mig som Sveriges största miljöbov, tar bilen för att lämna och hämta. Jag kanske bör nämna att det är ca 180 meter till förskolan. Men jag får så ont av att gå upp för den där backen! Jag lät mig därefter övertalas av fyraåringen att gå en stund till lekplatsen. Efter 20 minuter tappade jag tålamodet och fick med mig en rätt sur kille hem igen. Jag och Noah har lagat mat tillsammans, spagetti och köttfärssås, eller jag lagade mat och Noah bakade morotstårta till mig med diskvatten, disktrasa och skalen av morötterna som låg i diskhon, någon som är sugen på att komma över på en fika i morgon?
När allt var klart och jag motvilligt fick med Noah till bordet tog han en liten tugga av köttfärssåsen för att sedan säga att den inte riktigt är i hans smak, det är nog bara Gud som vet vad som är hans smak och inte tror jag! Därefter kraschade jag och Noah i soffan framför TV:n en stund innan det var läggdags för honom.
På torsdag ska jag till rehab och träffa Erik min sjukgymnast. Han ska försöka lindra men kan inte ta bort det onda helt. Jag får vänta ytterligare några få veckor på det. På fredag kommer Jonas hem igen, som både jag och Noah saknar honom!
