Nu var det några dagar sedan förra inlägget. Det blir lätt så när dagarna äts upp av vardagen. När jag bestämde mig för att börja blogga igen sa jag till mig själv att jag aldrig ska pressa in inlägg bara för att. Om det går några dagar emellan så får det göra det.
Den senaste tiden har jag reflekterat en del över hur jag bäst kan finna en balans mellan jobb, vardagssysslor och att vara mamma och fru. Det är ungefär det jag just nu av olika orsaker känner att jag hinner med. Jag tror inte att jag har blivit mycket klokare av alla tankar kring detta men jag tror ändå att jag någonstans har landat i vad jag tror är det bästa för mig just nu där jag befinner mig.
Att vara mamma är det absolut finaste jag har varit med om men även det tuffaste jag har varit med om. Jag tror att det är många som känner igen sig i detta. Mycket glädje, skratt och kärlek men lika mycket oro, trötthet och ett dåligt samvete som också finns där.
Min största last i min roll som mamma och som jag dagligen jobbar med är det konstanta dåliga samvetet. Om jag t ex har glömt att lägga en lepsyl i Noahs fack på förskolan och han har lite torra läppar så gör det ont ända in i hjärteroten att han kanske går runt med svidande läppar en hel dag på förskolan. Noah han är lika glad för det och bryr sig knappt. Det är ett område som jag inte alls varit nöjd med och jobbat/jobbar mycket med. Helt fri från det tror jag inte att jag någonsin kommer att bli, vilket kanske man inte heller ska vara.
Jag har i min mammaroll börjat landat mer och mer i att det jag gör är bra nog. Noah får sina behov tillgodosedda och mer därtill. Jag tror att majoriteten av alla föräldrar gör det bästa de kan utefter den förmågan de har. Mer kan ingen av oss göra. Jag känner att det är viktigt att man någonstans landar i det och inte jämför sig med andra föräldrar. Det kanske inte alltid är lätt i den perfekta instagrambilden världen vi lever i. Men å andra sidan så är ena hörnet putsat medan de andra tre är kaos, de flesta väljer att visa enbart det putsade hörnet och någonstans finner jag det rätt sorligt. Ingen av oss tror jag har ett helputsat instagramliv. Kämpa på!
