I juli när jag blev erbjuden att vara med i ”Gravid vecka för vecka” funderade jag mycket först. Jag var ju så otroligt rädd för att vara gravid igen och tänkte att det kanske var att jinxa allt att vara med i en serie som bara handlar om graviditet. Varför ska jag vräka ur mig mina inre tankar till okända människor och vem ska vilja lyssna? Är det verkligen så smart att utsätta sig för en sån sak när man redan är lite kantstött?
Det som talade mest för att jag faktiskt skulle vara med, var att jag kanske kunde hjälpa någon som har det jobbigt. Jag tänkte att om jag bara kunde få en ledsen person att få lite hopp om en ljus framtid så skulle allt vara värt det. Så jag tackade ja och på skakiga Bambi-ben började jag nysta upp mitt inre för er och ni började berätta saker för mig.För varje vecka som gått har ni burit mig framåt och gjort mig så glad genom att heja på mig. Varje gång jag hör att jag inspirerat, peppat eller hjälpt någon när allt varit som tuffast blir jag så rörd och helt genomlycklig att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det är nog bland det bästa jag varit med om någonsin i mitt liv, att få känna att jag gjort något för någon.
Jag får mail, privata meddelanden och kommentarer från underbara människor som skriver fina saker och delar med sig om sina tunga upplevelser. Jag älskar varje ord jag läser och önskar att jag kunde få er att känna bara ett uns av det ni får mig att känna. Tänk att lilla jag, i lilla Burträsk har kunnat hjälpa någon annan? Det känns underbart att internet gör att det är så enkelt att få kontakt med personer som man annars aldrig skulle fått äran att träffa. Jag önskar att ingen av er skulle behöva gå igenom allt tungt som ni skriver om men tänk så fint att vi är så starka tillsammans, systraskapet när det är som bäst!
Kom ihåg det, jag är bara ett mail eller en kommentar bort om Du vill berätta eller fråga något. Jag har inte svar på allt men jag lyssnar gärna. Det bästa vi kan göra är att prata om det. Alltid.
Ni är bäst, all kärlek till er!
Jag har tänkt att jag kanske ska göra ett inlägg om hur det var med tvillingarna, hur vi fick reda på allt och hur det blev efteråt. Är det något som skulle vara uppskattat eller ska jag strunta i det?
Jag har tittat på varenda avsnitt av GVFV sedan första mamman tills nu och du är min favorit genom tiderna! Vilken tur att du bestämde dig för att vara med! Ska bli kul att fortsätta följa er resa =) Speciellt med tanke på att jag råkar ha bf i januari också 😉
Jag vill väldigt gärna läsa mer om tvillingarna om du vill skriva om det!
Fina Elisabeth. TACK för att du valde att delta i GVFV, du med din historia och din ärlighet! Er historia om era tvillingar skulle vara hedrande att få ta del av!
Och till sist vill jag bara säga att genom både youtube & bloggen kan man se vilken fantastisk kärlek ni har till varandra, du & Leif. Himla vackert! ☺️
Åhhh, så himla fint! Leif är verkligen mitt livs kärlek, så det är ju fint att det syns genom kameralins och ord. 🙂 TACK!!!!!
Å, vad fint du skriver! Blir varm i hjärtat av det och alla kommentarer också! Jo, skriv och berätta när och om du känner för det!
Massa kramar! <3
Tack! Jag blir så varm i hjärtat varje dag av att läsa alla kommentarer, tänk om alla var så snälla i världen? Gott nytt år till er ute i obygden! 🙂
Så länge det känns okej och bra med dig att berätta, så gör det gärna.
Livet är ingen dans på rosor, det vet vi alla men vi vågar inte prata om det eller inse det.
Lycka till nu Elisabeth!! Kramar ❤️
Tack snälla! KRAM!
Hur fint var inte detta då?
Det behövs mer äkthet/sanning/ärlighet även inom så fantastiska ämnen som graviditeter och allt som hör till det. Du bidrar så himla mycket till det och även om jag själv benådats från en sådan tragedi som er så önskar jag fler ord från verkligheten.
Du ska bara berätta/skriva om det som du känner att du mäktar med att dela med dig av.
Jag skulle vilja läsa men du ska också känna att syftet finns för dig själv!
Tack för dina fina ord! Kommer att skriva om tvillingarna, mest för att jag känner att jag vill det men också för att reda ut lite saker. Det inlägget kommer dock lite längre fram, när jag är färdig med att vara gravid. 🙂
Kram!
Skriv om du vill om tvillingarna. Om det känns bra.
Tack för ett fint inlägg om den härliga gemenskapen 🙂 kram
Tack! KRAM!
Får gärna berätta om tvillingarna bara det känns bra för er <3
Absolut, det kommer ett inlägg lite längre fram. Först ska jag se till att få ut vår bebis. 🙂 Kram!
Hej!
Din blogg är väldigt inspirerande, fin och personlig.
Håller med många andra här på bloggen att du får gärna berätta om tvillingarna om du orkar och vill. Kommer att sakna dig på Gravid vecka för vecka! Men kommer givetvis att följa dig här på bloggen och på din youtubekanal.
Gott nytt år till dig, magen, Leif och Ralf!
Tack snällis! Gott nytt år till dig med från mig, magen, Leif och Ralf! 🙂
Din öppenhet och ärlighet har gett mig mod och styrka till att våga vara öppen själv. Har varit otroligt deppig under året men inte vågat säga nåt om det till någon, gått hos psykolog i hemlighet och så vidare. Men att följa dig och få höra dina historier har gjort att jag vågat öppna upp mig, skrev t ex på mitt instagramkonto igår kväll om hur mitt år varit och erkände för allra första gången att jag mår dåligt. Det är väldigt stort för mig, som av alla i min närhet uppfattas som glad och lycklig hela tiden och som aldrig nånsin vågat vara öppen med mitt mående. Tack för att du ger mig styrka, mod och vilja att bli bättre. <3
Fina, fina du. Blir så ledsen av att läsa att du varit deppig men samtidigt glad över att du vågat prata om det. Jag tror verkligen inte att något blir bättre av att trycka undan det. Till slut ska det ut ändå! Visst ska vi satsa på att 2015 blir awesome? Jag tror det! Du är värd all lycka!
KRAM!!!!!!
Hej. Ville bara säga att jag älskar bloggen! Du verkar vara en sån härlig person. Gott nytt år på dig, Leif och hunden! Kram
Tack! Så kul att du gillar den! Stor kram från oss!
Känns det bra för dig att berätta om tvillingarna för oss läsare så tycker jag du ska göra det. Jag skulle uppskatta ett sådant inlägg, att få höra andras berättelser är på något vis stärkande även för en själv. Har själv fött ett barn i v.20 och jag hämtar kraft av att få berätta när någon frågar samt att höra andra berätta som varit i liknande situationer.
Som du skriver känns det konstigt när man är gravid igen efter en sådan händelse. Jag är nu i v.18 och väntar på känslan att kunna njuta och längta. Just nu är det mest rädsla, oro och nån typ av ångest jag känner. När man vet hur galet det kan gå är det liksom svårt att släppa på muren och ta in de positiva känslorna. Som jag känner nu tror jag inte att jag kommer kunna släppa dessa känslor innan jag har en frisk bebis i min famn även fast det enda jag vill är att kunna njuta fullt ut och stänga borta de dåliga tankarna helt och hållet.
/Fanny
Hej Fanny!
Håller med dig helt, kommer inte tro att det verkligen är vår tur nu förrän barnet ligger i mina armar. Jag kan bara tala för mig själv och det blev lite lättare när man passerat veckan man kom till förra gången. Däremot har jag varit lite mer otrevlig mot magen denna gång, förra gången var jag mer harmonisk och höll alltid händerna på den och så. Nu har jag varit nästan för rädd för att knyta an till den och därför inte direkt brytt mig om den, det var först i vecka 30 ungefär när den inte längre gick förneka som jag började känna ett band till det som rörde sig där inne. Hoppas du kommer få känna det också. Man är ju tyvärr lite mer ärrad när man varit med om nåt så hemskt som vi har men jag tror vi innerst inne längtar mest av alla. Kram på dig.
Jag har följt dig hela tiden på Gravid vecka för vecka och jag är så glad att du valde och skaffa en blogg. Ser fram emot o följa ditt liv när bebisen är född. . Massa kramar / Louise
Tack så mycket, det värmer att läsa! Kram!
Hej Elisabeth!
Är så glad att jag hittade dig på youtube. Tycker bara man får höra alla berätta de lyckliga historierna om graviditeter. Jag fick missfall i v 12 i augusti och sedan ett till missfall i v. 6 i december. Man känner sig lite som en alien, precis som du beskriver det i ditt senaste avsnitt. Det är faktiskt inte så lätt att bli gravid eller så lätt att behålla ett barn. Känns så skönt att höra din berättelse. Det ger mig hopp att jag kanske också befinner mig där du är idag snart.
Hoppas du fortsätter med din egna youtube-kanal.
Gott nytt år!
Kram
Hej Linda! Är så glad att du är glad över att du hittade mig. 🙂 Jag beklagar verkligen dina missfall, så otroligt orättvist det är! Hoppas innerligt att 2015 blir ditt år.
Kommer absolut fortsätta på youtube, mer info kommer efter nyår!
Gott nytt år! Kram!
Heja dig Elisabeth! Har varit så kul att följa dig genom din graviditet. Du är en riktigt förebild! Glad, härlig, ärlig och vågar säga vad du tycker!
Ska bli kul att följa dig efter förlossningen och läsa din förlossningsberättelse 🙂
Självklart får du skriva om tvillingarna om du orkar och vill.
Lycka till nu!
Kram
Tack! Så glad jag blir! 🙂 Ja, tänk när jag kan sitta här och skriva om min förlossning, känns så knäppt!
Kram!
<3
Kram!
Det vore fint att få höra dig berätta / skriva om tvillingarna, men såklart bara om du själv vill/orkar 🙂 god fortsättning på er, kram
Jag har kommit så långt att det känns mer än okej att berätta om det, så det kommer ett inlägg nån gång nästa år (hehe).
KRAM och gott nytt år!
Hej Elisabeth
Du får hemskt gärna berätta, om det känns bra för dig.
Tack för att du finns
Anna
Tack för att DU finns. KRAM!