NÄR SOM HELST. Det är det enda jag tänker på nu. Varje annorlunda känsla eller tryck analyseras. Jag sover som en kratta. Som jag längtar! Och HERREGUD så rädd jag är!
Förutom allt som har med vår bebis att göra, där jag är livrädd och orolig för ungefär allt, så är det några andra saker som jag innerst inne skulle vilja veta men ändå inte. Eftersom jag älskar listor kommer här ÄNNU en, hehe.
Det som oroar mig inför/under förlossningen:
- När ska det starta? Och hur?
- Kommer jag verkligen att förstå att det verkligen är dags? Bara för att jag varit med om värkar tidigare innebär det ju automatiskt inte att jag varit med om en ”helt vanlig” förlossning tidigare.
- När fan ska vi åka in? Kommer bebisen att födas i bilen? (Kan ju gå lite snabbare för mig än en ”vanlig” förstföderska.)
- Kommer vi hinna in och sen bli hemskickade?
- Hur mycket panik kommer jag att ha? Kommer den släppa när vi kommit till BB?
- Hur klarar jag smärtan?
- Hur otrevlig kommer jag vara mot alla i min omgivning?
- HUR ONT KOMMER DET ATT GÖRA?!
- Kommer jag att behöva sys som ett mindre handarbete efteråt?
Insåg att listan ju går göra hur otroligt lång som helst och ändå blir man inte ett dugg klokare. Hatar bara denna ovisshet! VILL VETA NU! Ändå är det ju helt underbart att gå omkring och veta att vi har allt framför oss och att vi inte kan styra över det här. Har faktiskt lite känningar men vet inte om det bara är små luringar. Hjääääälp!
Hej! Känner igen mig i dina tankar väldigt mycket! Födde min son Edvin den 18 december , 9 dagar efter bf, och analyserade varenda känsla i kroppen hela tiden. Det var en väldigt konstig känsla att längta och se fram emot smärta, kommer ihåg att jag satt i bilen och tänkte ” hurra det gör nog liiite ont i ryggen ändå”. Blev inget den gången men när det drog igång började smärtan just i ryggen för mig.
Lycka till och styrkekramar från Stockholm
Ont i ryggen alltså? Längst ned då? Gud så spännande! Måste försöka bara lugna ner mig och inse att det händer när det händer men det är SÅ SVÅRT!!!!!
Känner igen dina tankar så väl! Jag tyckte det var jobbigast att inte veta när eller hur det börjar! Var nästan rädd att gå ut i slutet. För tänk om vattnet går i kön på ica. Ne denna ovisshet var jobbig! Men så underbart när det väl drog igång:)!
Haha, exakt så känner jag! Har en bild av att vattnet ska gå när jag är ute med hunden! 🙂 Kram!
Hmm väldigt hög igenkänningsfaktor!! Idag är det två veckor till bf för mig! Och jag börjar redan känna mig otålig! Din lista satte ord på mina tankar. Försöker inte tänka för mycket på det här med rädslan utan byta spår när de tankarna kommer upp och istället tänka att det kommer gå bra! Men ja, sjukt läskigt är det faktiskt. Och spännande.
Jag analyserar också varenda liten ”känning” och tryck, fast det inte är något! Men vad spännande att du ändå har känt lite sådär… Håll oss uppdaterade! Stor kram, det kommer gå bra! För både dig och mig 🙂
Skönt att vi är flera som går omkring på nålar. 🙂 Stort lycka till när det är dags! Kram!!
Kan knappt tänka mig hur det är att bara gå att VÄNTA på att nåt så stort ska ske, och att inte veta. Mitt absolut största problem är att jag är otroligt nyfiken och otålig, så jag förstår verkligen hur du tänker och att det måste vara svårt att slappna av i din situation!
En lugnande tanke jag kan få ibland när jag ställs inför liknande situationer är att tänka på hur många människor som det gått bra för innan mig. Alla människor på den här planeten har ju fötts, det har gått bra, det har löst sig, t om de mest komplicerade grejerna har gått att lösa. Tänk på oddsen liksom. Det har gått så bra för så många, som säkert har haft liknande eller kanske svårare omständigheter, det kommer alldeles säkert att gå bra för dig med.
Kram på dig, nyfikna du!!! 😀 <3