Det här med trots i olika åldrar:
7 år. Mini tonåren. Världen är sjukt orättvis, alla får men inte barnet själv. Barnet är tydligen ”stor” nu och behöver inte lyssna på föräldrarna längre. Dörrar smälls och dens föräldrar är ofta världens dummaste som inte fattar någonting.
4 år. Den döva åldern. Barnet hör bara det den själv vill höra. Den slutar kunna göra saker själv som att till exempel klä på och av sig. Det vet vad den vill. Eller så är det precis vad den inte vet. Ibland komunicerar den genom att skrika. Högt.
1 år. Sakpillar åldern. Inget får vara ifred. Säger mamma och pappa nej åker surläpp fram och barnet lägger sig platt på golvet för att skrika/grina.
Jag måste verkligen ha haft det tråkigt innan ni tre godingar fanns …
Hujeda mig! :/ Jag som tycker det är fruktansvärt med EN trotsig unge här hemma. Mini-tonåren tar knäcken på mig, haha! ^^
Styrkekramar! <3
Underbara underbara barn!
Alla åldrar har sin ”charm” 🙂
Jag känner ju såååå igen det där….. och skönt äre att din 4-åring gör som min, då äre inte bara han 😉 å William han är som en tok! Han SKA klättra överallt och så ramlar han, grinar och sen klättrar upp igen på exakt samma ställe! Han är för liten för att fatta att inte fortsätta klättra på samma ställe….. suck!
Underbara trotsåldrar 😉
Nu tror jag att bilden till gårdagens pyssel ligger uppe i det inlägget 🙂
Kram!
Jag tycker varje ålder har haft sin trotsfas..puh.. Man får verkligen träna på sitt tålamod om inte annat :p Underbara bilder måste jag säga, vilken lycka att ha syskon!