Livet går upp och ner – så gör även ens inre.
Gillar den här bilden som Rufus tog häromdagen. Den säger så mycket för mig.
3 barnsmorsan på väg till stranden själv med den lilla musketörtrion… En uppblåsbar giraff under ena armen, en hatt på sniskan och en kudde i näven… Man ler. Man är stark. För man måste. Och det går!
Förvänta dig absolut ingenting , kräv respekt (allt som skadar relationen skadar indirekt barnen. Lika säkert som tyngdlagen. Ett faktum – inget hot) , gör saker som gör dig stolt, lägg all din kraft på att inte bli ett offer och ha kul när du kan.
Där har ni mitt mantra just nu.
I går gick för övrigt barnen själva till kiosken ( well, nästan – jag väntade bakom kröken) för att köpa glass.
Rufus så ansvarsfull och hand i hand alla tre.
Vi bråkar rätt mycket han och jag i vardagen men en sak vet jag – han litar på mig till 110% i stort och smått, det märks nu. Känns bra och veta att den grejen har jag gjort bra iallafall. Tillit är extremt viktigt och jag har sagt till honom sedan han är liten när han svajat på sanningen ”Rufus, tillit är jätteviktigt för mamma vet du!” – visar man honom det får man det tillbaka.
Barn gör ju inte som vi säger utan som vi gör som bekant.
