Ingen ultimat start på resan ska erkännas…jag var tvungen att jobba klart en del. Och se Lets Dance. Och packa klart…
Kl 22.54 för att vara exakt, så slog det mig att jag verkligen inte fick glömma det allra viktigaste – pass och Rufus medicin.
Då visade sig att medicinen plötsligt var slut när jag tassade upp till köket i bara trosor. Vi förvarar medicinen på fönsterbläckrt och där stod nämligen burken och gapade tom – vilken ironi!”
Der var bara att sätta på sig alla kläder, få ett utbrott på mannen av ”att det alltid är jag som ska hålla ordning på dessa grejer-karaktär” och sedan sätta sig i bilen och åka in till stan i snöovädret till ett nattöppet apotek.
Det tog en timme. Sen ringde klockan 04.20… Det är som att vara bakis när man sovit så lite… Hua!
