Är det inte märkligt att man börjar slänga sig med vissa uttryck när man blir äldre? Trots att man avskydde dem som liten. Jag har kommit på mig själv oroväckande många gånger att köra med något från nedan lista. Herregud, vad det rasslar till på vuxenkontot då… kommer du på fler?! Hit me!
- ”Nämen, jag tror det är dags att tänka på refrängen?”… ”Refrängen”?! – Hallå där, 60-talet ringde just och ville ha tillbaka sitt uttryck typ…
- ”Tror du att jag är gjord av pengar, eller?” En klassiker här hemma kan man säga.
- ”Det är en dag imorgon också”. Värsta partypoopern’… Alltid när man hade som roligast så kom den som ett brev på posten.
- ”Marsch pannkaka i sängen nu!” – vad betyder egentligen marsch pannkaka? Och till sängen?! Obegripligt att jag ibland säger samma sak.
- ”Du, jag har faktiskt bara två armar” Kan även köras med varianten ”två händer”. Hörde mig senast häromdagen uttrycka detta i väsande ton då jag redan var belamrad med matkassar och hade bilnycklarna i munnen.
- ”Nya vecka, nya möjligheter!” Så käckt. Så irriterande….
- ”Det finns inget dåligt väder gumman, bara dåliga kläder…”. Så sant. Så klokt. Och så vuxet…. BORING!
- ”Frukt är också godis”. Håller vi på riktigt ens med om detta?!
- ”Efter regn kommer solsken” – Gör det?
- ”Din vilja sitter i en grantopp!” – Kan vara en lokal grej som min pappa sa. Usch, den var aldrig kul då. Inte nu heller…
Min mormor sa (säger fortfarande) alltid till mig när jag sa att ”jag kan göra det där själv”
Så varade hon alltid med ”Själv, han sket ihjäl sig i fjol han, va det då du kom?”
Fruktansvärt att jag har kommit på mig själv med att använda samma uttryck nån gång