Att resa utan barn 

4 nätter kanske låter fjuttigt men tro mig – det är oceaaaaaner av tid för en småbarnsmamma!

Både jag och Sofia har 3 barn var och träffades för tre år sedan då hon knackade på min dörr och frågade på klingande dalmål om jag inte ville ta en kaffe.

Jag som bott 20 år i stan var alldeles förbluffad. Är det så här man gör i förorten alltså?! 

Jag blev hur som helst hur glad som helst över detta urulliga intiativ (och i min värld alldeles nya grepp) 

Vi var grannar och blev kompisar och numera så hyr de hus nere hos oss på landet i Skåne på somrarna – jättekul och få förunnat att få en sådan pärla till väninna ”på äldre dar” (det där satt hårt inne och säga ska erkännas…)

Sova ut, tala i hela meningar, läs en bok (färdigt), gå på toa själv och tala om triviala saker som solbrände…. Fattar ni vilken lyx?! Det gjorde knappt vi för i fyra nätter var vi som två bleka figurer som hade hakat upp oss på meningar som ”Asså guuud, det här är bara såååå härligt!”

Overkligt bra har vi haft det! Och bara tanken på att jag ska tillbaka igen (och Bamseklubb och allmänt barnhallabaloo) gör mig alldeles varm på insidan… Vilken jädra lyxbubbla jag är!