Jag har alltid haft en förkärlek för vad jag kallar är ”udda fåglar”. Det har gjort mig olyckligt kär många gånger ska erkännas – men ack vad härligt det varit på många sätt vissa gånger… Det är som att dessa människor lever livet fullt ut på något sätt. På gott och ont – hisnande på många sätt.
Vad jag menar är alltså folk som lite vågar sticka ut och som bara är trygga i sig själva och ja, kör sin grej liksom. Sånt imponerar på mig.
Kanske för jag innerst inne också är lite av en udda fågel men av taskig självkänsla ibland låtit mig följa med strömmen istället för att gå min egen väg? Min mamma skulle säkert säga ”Jamen du HAR alltid gått din egna väg…” – på ett sätt JA, men jag hade kunnat tänja på gränserna ytterligare får jag för mig… Ha ha!
Jag tror att vår Alba är en liten udda fågel. Hon är inte så social utan är fullt nöjd med att köra sitt egna lilla race. Och mer envis och bestämd än något annat barn jag träffat.
Hon ser inte klok ut ibland men är väldigt naturlig i sin egna, lilla ”cookiness” …. ÄLSKAR den egenskapen hos henne och önskar att hon ska stå stark i sina egna val framöver!
Alba kommer inte att sitta i kassan på Ica när hon blir stor (inget fel men det, men Alba tror jag har andra planer)
Hon kanske bor ensam på en täppa och odlar neonrosa morötter eller något?!
Det ska bli spännande att följa hur som helst…
