Tack söta, bästa bloggläsare!
Jag är mållös över att, för mig helt okända människor, tar sig tid och kommenterar med så långa, kloka, peppande och fina ord på min blogg.
Det gör mig både rörd och väldigt ödmjuk får jag säga … Tack så hemskt mycket!
Jag läser ALLT ska du veta – och bär alla kommentarer med mig
Både jag och Ruffis är ju ”fighting spirits” av naturen så det ska nog gå bra till slut. Hoppas jag…. Oron och osäkerheten gnager fortfarande får jag erkänna … Men det blir bra.
Inte som jag tänkt mig – men det kan bli bra iallafall tänker jag.
Många styrkekramar till dig fina underbara Charlotta!!<3
Från Mig och Tvillingarna!<3
Fina Rufus! Han kommer klara detta tillsammans med dig, din man, övriga familjen och allt stöd som samhället kan erbjuda från allt till anpassad skolgång till kurser för er föräldrar. Ni är alla kämpar och kommer fixa detta.
Kram
Stora varma styrkekramar ! Ni fixar detta , det vet jag!!! Kram trogen läsare ❤
Amen! Skrev en låång kommentar i går men den verkar inte ha publicerats?? En stor kram från mig till dig!
Josefin/en mamma med adhd som tycker livet är toppen!!
Hej!
Jag har aldrig någonsin kommenterat på någon blogg men nu kände jag att jag ville det. Som medmänniska.
Jag arbetar som lärare, i en liten undervisningsgrupp, dit barn som behöver lite extra stöttning kommer några timmar om dan. Några av ”mina” barn är barn som Rufus. Och vet du, det är de barnen som berör mig och ger mig allra allra mest. Det är de barnen som gör att jag varje dag skrattar och gråter på mitt jobb, är glad, ledsen, heligt förbannad och så lycklig. Och deras föräldrar, de är mina hjältar. De som orkar med dessa barn med extra allt. Jag kan inte råda dig som förälder men som pedagog. Gå många utbildningar om adhd, finns många bra! Prata med andra i samma situation, som verkligen förstår. Och kriga för att han får den hjälp han har rätt till! Ditt barn är en tillgång på förskola och skola, inte en belastning. Glöm aldrig det!
Kram!
Vill bara skicka en kram! Nu kan det bara bli bättre!