Vi har sett filmen Emil – jag, mamma och Rufus!
Jättefin tycker jag!
Det slog mig där i biomörkret att det var tur att vi inte döpte Rufus till Emil som vi först hade tänkt.
Folk hade gjort parodi på mig misstänker jag…Nu blir det Ruuuuuuffffuuuus var och varenda minut istället.
Efter bion åkte vi in till Fältan och gjorde ett par ärenden. Jag och Spiderman (han vill bli kallad så numera…) var som vanlig inne i zoo affären. Billigt nöje som alltid går hem!
Sedan fick Rufus bryt utanför leksaksaffären. Men sånt där rör mig faktiskt inte i ryggen så länge jag inte själv är stressad och har en tid att passa.
Så han fick ligga där och sprattla tills han var klar helt enkelt. Tricket är att inte ge det för mycket uppmärksamhet, men inte heller att ignorera eller kränka honom.
Jag sa som det var:
”Nu både ser och hör jag att du är arg – det är ok, det får man vara. Men vad som inte är ok är att du sparkas och viftar så halva reklamstället med filmer håller på att trilla ner – det är inte ok. NU vill jag att du slutar sparkas och tar mig i handen så kan du fortsätta att vara arg i bilen istället eftersom du inte kommer att få ett svärd av mig idag ”
Det struntade han såklart i först.
Men jag sa det högt och tydligt EN gång och väntade sedan in honom. Det tog två minuter sedan kom han kom lomande… Hoppla! Ibland lyckas man nå fram!
