Igår hängde jag på Andreas och Smulan på premiären av Joe Laberos show.
Jag tror att jag var den enda på hela plejset som inte kunde lägga till titeln ”kändis” efter mitt namn…
Mycket kul folk att titta på såklart, men det fanns det minsann inte tid för eftersom man hade fullt sjå att spana in Mr Labero som sågade i tu folk, trollade bort människor till fåglar och gud vet vad..
Det är klart att det var underhållande och helt klart sevärt!
Men jag blir inte riktigt klok på karln’… Han heter Bengt egentligen och kommer från Småland. Men så blev han Joe och flyttade till ”da States”…
Och han vet inte vilket ben han ska stå på upplever jag…och Joe, för att ha läderbrallor så måste man ha en sjukt taight rumpa … Hemskt ledsen, men jag såg ingen sådan…
Däremot så visste jag redan innan jag gick dit att Labero på något sätt skulle se mig.
Jag veeeet – det låter ju förjäkla märkligt det jag just sa men du förstår, jag är som en jädra magnet för sådanna där tillställningar…. Det är sant!
Alltid (well nästan – i allafall för många gånger för att det ska vara en slump) när jag går på teater, musikal eller vad det nu kan vara så kan du ge dig den på att jag är den människa de får för sig att driva lite med eller som plötsligt ska ”ingå i showen”…. I bland är det riktigt roligt och minnesvärt: Tack tex Håkan Hellström för att du satt på knä nedanför mig och sjöng på ditt julbord på Nalen för ett par år sedan. Jag som är ett sådant Håkan-fan…. fantastiskt såklart!
Och tack Springsteen för dansen. Jag är dig evigt tacksam.
Men skjut mig hellre än att ha en strålkastare i fejan inför ett fullsatt Berns med en Henrik Schyffert som frågar ”du förstod inte det där skämtet eller hur?”…ehh.. Nääää.
Eller att jag ALLTID åker fast i tullen. Jag är en sådan de alltid kollar var jag än kommer. Visst är det märkligt?!
När Labero kom emot mig i går så tittade jag ner och tänkte ”inte mig, inte mig, inte mig” … Vem vill bli sågad i tre delar liksom?!
Men såklart….. moi! Fast han nöjde sig med att göra en spontan high five och gå vidare…. Phew!
Antar att jag förmodligen var självlysande där i publiken: ”Icke kändis – bara vanlig”…
Det kanske var snudd på exotiskt för Bengt vem vet?! Eller jag menar Joe…
