Jag är nog en smula knäpp iallafall.
Här har man jobbat med världens musikstjärnor och har väldigt aldrig lidit av någon större ”starstruck sjuka” (okej Springsteen då…) men så plötsligt händer det.
På ett övergångsställe i centrala Stockholm. Idag. Bara jag. Och Robin Söderling.
Oh jag blev så till mig! Så jag knäppte en bild. Jag är ju bara 16… Eller just det ja’, snart 42…
Men jag gillar Robin och blev bara så glad av att se att han faktiskt står och går – sjuk som han är- jag är ju uppväxt i Sveriges tennismecka på sommaren (Båstad) och spelar själv tennis – klart jag gillar Robin!
För att han alltid gått sin egen väg, för hans helt gaaaalet hårda serve och för alla fina tennisminnen han bjudit oss och Sverige på.
Skynda tillbaka Robin!
