Folk kan tycka vad de vill.
-”Men jösses vad privat!, eller ” suck…. SO very American!”… Eller så kanske det faktiskt finns de som tycker ”Men vad bra att de vill utvecklas och försöka ta ansvar för sin relation- grejtans!!”.
Jag skäms inte det minsta för att berätta att jag och mannen då och då går i terapi. Tvärtom. Jag är stolt över att vi faktiskt vågar och tar oss själva på allvar och faktiskt gör något konkret när det skaver i relationen. Det är smart och ansvarsfullt att ta sig en sväng om i terapi, det borde alla få en chans att göra!
Det är ju lätt att det blir lite stiltje sådär under småbarnsåren, eller vad är din erfarenhet? Try twins säger vi…. Ibland känns det som att jag liksom har….eh, husdjur eller nått här hemma istället för en relation. När man går förbi varandra. Som med vår hund Sigge. Han är ju där hela tiden men märks inte nämnvärt …. Och jag vill inte ha fler ”husdjur” känner jag. I want a man!
Och han vill inte ha en drottning utan krona, en trött, likgiltig och småsur person….
Det är inte lätt alla gånger. Och att jämnt vara ”glad, tacksam och kåt” känns ju stundtals ganska avlägset inte sant?
I dag så var det en bra gång hos vår alltid lika fantastiska manliga terapeut PG.
Jag kände att jag var tvungen att byta taktik. Det funkar inte att jag sitter där och öser ur mig en massa dynga över mannen och använder sessionen som någon slags lokal papperskorg…. Visst det kan vara SÅ skönt men det leder inte till något positivt.
Nä, idag inledde jag med att spontant läsa upp en lång lista över saker som jag beundrar och tycker om hos mitt lilla husdjur… Jag tror för övrigt att han är en slags blandras…kanske en korsning mellan ungersk städfågel med vackra drag, morgontrött arbetshäst och partyanimal?!
Det slutade hur som helst med att vi hade en synnerligen bra omgång där vi pratade om att sluta tävla, vikten av att vara överens, respekt och att kärlek faktiskt är handlingar till syvens och sist!
Heja oss som kämpar säger jag!
Ja skulle vi också behöva. Nyss flyttat till större lägenhet och humöret är inte på topp då gravidkrämporna hopar sig 🙁 Mår bättre av att läsa din söta blogg.
Heja heja till er! Själv skulle jag också vilja prata med någon, men får aldrig tummen ur plus att sambon tycker allt är ok som det är… Vad ska en främling kunna säga till oss menar han. Småbarnsåren ÄR jäkligt tuffa och påfrestande för förhållandet och det är ju faktiskt väldigt viktigt att måna om varandra och relationen, för mår inte föräldrarna bra i sitt förhållande så märks ju det ofta på barnen.
Jag tycker ni har gjort helt rätt val att gå i terapi och skitskönt att ni inte smusslar med det. För varför ska man dölja det faktum att man gör allt för att ha ett så bra och fungerande förhållande som möjligt!?