Det är inte helt lätt att gå till stranden med tre barn och behålla någon form av värdighet.
Och det här med att hålla stilen och någon form av modegrad- glöm det!
Jag har förlikat mig med att jag ser ut som en blandning av strandförsäljare, packåsna och fyndshoppare från Ullared.
Sen så har vi det här andra släktet. Standproffsen.
Utmärkande drag är att tillhörande avkommor, dvs barnen, ofta är lite äldre.
Detta släkte har också en imponerande jämn solbränna vilket är lite av en utopi för oss med mindre barn. Vi har i all hast nämligen antingen:
1/ missat att få med oss solkrämen för huvudtaget, vilket inte är hela världen, eftersom vi ändå bara sitter där under parasollet
2/ hastigt smort in oss, bara för att upptäcka att vi tagit barnen solkräm med faktor 50+ och sedan på kvällen inse att vi glömt att smörja in vänster vad eller nått.
3/ vi endast har lokal bränna, främst rygg och nacke, då vi ofta ses på alla fyra grävandes ännu ett sandslott
Standproffsen har också avundsvärda matlådor. Min kusin Eva har till exempel en kylväska med hjul på som hon snitsigt rullar in på beachen.
På bilden nedan har ni ett tvättäkta proffs. Fru Ramfors. Först halar hon upp soppa. Sen kommer en burk med hackad gurka i rask takt följt av en burk med krutonger. Givetvis så har hon hemmagjorda mozzarella och pesto smörgåsar…
Jag sitter där och tittar på med häpen min och funderar på min sandiga nektarin längst ner i väskan…
