Hon har precis fått en trehjuling. En blå. ”INTE jöd! Måste vaja bå.” Som allt annat när Doris själv får bestämma. Och det kräver hon ju liksom oftare och oftare nuförtiden, att själv få vara med och fatta beslut som rör henne. Det är förstås bra och helt i sin ordning. Men det komplicerar vardagen en smula, det får man ändå medge.
Som det här med maten till exempel. ”BA-JA pasta!” är ett av måltidernas ständigt återkommande mantran. Och ”Jag MÅSTE ha majs. MYCKET majs.” Och sen vägra allt utom pasta och majs, trots att inget av det står på middagsbordet.
Kläder är ett annat kapitel. Doris vill helst ha ”dom båa tajsen” varje dag, oavsett smutsstatus och väderlek. Och ”dom båa sinaste korna” även om det spöregnar.
Man blir rätt bra på att kompromissa och lirka. Men jag undrar just om vi verkligen lyckas få till nåt sånt här
den här påsken. Kajalfräknar, läppstiftskinder och huckle. Tillåt mej tvivla.