”Dois kan. Inte mamma. INTE MAMMA! Dois kan.”
Enligt Doris är det ytterst få saker som en snart 2,5-åring inte bemästrar. Själv, alltså. Brygga kaffe, ringa på ”pappas sån” (iphonen), knäcka ägg, ta på sig sockar, sminka sig, sminka sin mamma, sätta igång tvättmaskinen, steka pyttipanna, klättra upp på stegar – you name it. ”Dois kan!” Det är en fine line mellan att låta henne testa sina vingar och låta henne slå ihjäl sej. Jag håller andan och tummarna på en och samma gång.