Idag vaknade Harry lagom till att jag gick upp. Och han verkar ha sovit gott i natt om vi säger så, energin var på topp! Han var på a l l t som han inte får leka med. Det första han fick syn på var fjärrkontrollen som låg i soffan. ”Aj, aj” sa jag och han svarade ”nej, nej, nej” och hytte med ett finger. ”Precis”, sa jag och lade fjärrkontrollen i en hylla, på behörigt avstånd. Resultetet? Ett illvrål.
Sedan smet han in i badrummet. Där inne får han inte vara själv, men ni vet hur det är. Alla dessa ’jag ska bara’. Hur som helst blev det väldigt tyst där inne. Tyst = danger. Gick in och visst – där ligger en hög av toapapper som nådde Harry till axlarna. Suck. ”Aj, aj” sa jag och han svarade med att stampa i golvet och vifta med armarna. ”Uuuuut” säger jag och föser ut honom med händerna i hans rygg, inte helt utan protester.
Resten av morgonen ägnade jag till att parera hans manövrar. Jag räddade min mobiltelefon från att bada i kaffekoppen, hindrade en lampa från att rasa ner från fönstret och bara halva kastrullskåpet åkte ut på köksgolvet. Inte så illa! Var svettig redan när jag fått på mig ytterkläderna. Och sedan var det bara att jogga till bussen. Undrar vem han fått den där envisheten ifrån?
Så här lugn och fin var han i alla fall i 2 minuter…
