Natten har varit jobbig, trots att den började så bra. Zoe somnade i sin egna säng för första gången, och sov från ca 21.30-00. Jag däremot, hade typ precis somnat när hon vaknade.
Hon fick mat, och sedan försökte jag lägga tillbaka henne både 1 och 3 gånger, men det gick inte och i ärlighetens namn fattar jag inte varför jag ens orkar hålla på? My God – ungen är bara 1 månad (idag faktiskt – hurra)!
I alla fall. Zoe blev rätt ledsen hux flux och jag fick vagga och vyssa henne en stund. Då kom den – megaspyan Allan! Bläääääk över hela min rygg. Blääääk över hela sängen. Täcket. Halva kudden. Klockan var efter 01 när jag sanerat (torkat upp och vänta på täcket och bytt kudde – orka nya lakan mitt i natten). Sedan somnade vi om, hon i min armhåla typ.
Från 05 har hon sovit på mig. Kvalitén på min sömn? Åt helvete… Och guess what? Hon spydde precis ner mig IGEN! Stackars :( Återkommer.
Oh no. De där nätterna hade jag nästan glömt bort… starkt av dig att orka PW idag ändå. :-) Jag funderar som mest på ”ska vi – ska vi inte” gällande en tvåa. Mysigt är det och desto mer sugen blir jag när jag ser Z. Men nu blev det en liten realitycheck ;-)
Haha, ja. Men jag är mycket mindre påverkad av sömnbristen denna gång. Tror det beror på att man vet att det inte kommer att vara så här för alltid. Förr eller senare sover hon längre :) Det mysiga överglänser liksom det jobbiga :) Kör på säger jag! Puss