Jag upplever vissa skillnader med denna graviditet mot när jag väntade Harry. Med Harry led jag av morgonillamående i ett par veckor och kräktes till och med några gånger. Den här gången mådde jag konstant illa, morgon som kväll typ vecka 6 till vecka 15, men spydde inte en enda gång.

En annan grej är det här med hyn… Men Harry fick jag några finnar som stannade kvar i någon vecka eller så, och när de försvann fick jag ett sådant där ’glow’ som man hört talas om. Det, kan jag säga, är det inte tal om den här gången. Jag tampas fortfarande med dålig hy i vecka 23 – och något glow har jag inte sett till. Tveksamt om det kommer överhuvudtaget! Jag är glad om jag har typ 1 eller 2 finnar, istället för 10 på samma gång. I know, I know – hormoner och allt det där. Men det är svårt att känna sig snygg med acne…

Det här med viktuppgången är ju också rätt intressant. Sist lade jag på mig 26 kg – yes you heard me, tjugosex! I vecka 23 hade jag gått upp nästan 12 kg mot nu då jag ’bara’ gått upp 7 kg. En skillnad på 5 mjölkpaket – det ni. Hoppas på att komma undan med max 15 kg den här gången. 8 kg till på typ 16,5 veckor – det är 0,5 kg/vecka. Borde ju inte vara helt omöjligt.

Rent hormonellt, ja förutom finnar då, så har jag varit lugnare den här gången. Inte gråtit, skrikit eller fått svartsjukeutbrott. Inte goffat. Inte velat putta ner alla som tränger sg på t-banan på spåret. Jag har haft bättre värden (blodtryck, järn, blodsocker) och sluppit undan med 1 Niferex om dagen mot 2 förra gången (heeej förstoppning och hemorojder). För att inte tala om det här med sköldkörteln – så skönt att slippa först den där extreeema tröttheten och sen hjärtklappningen när jag tog Levaxin – hua!

Nä, allt som allt har jag nog mått bättre den här gången. Och va fan, jag får väl vara ful och finnig ett litet tag till. Hellre det än fet och förstoppad i alla fall. Men i det stora hela så är det så jävla värt det. Finnig eller inte :)

Gravid vecka 22 +4