Det här med att lyssna på kroppen… Jag är en person som alltid har 100 järn i elden. Har alltid haft, kommer alltid att ha. Jag får lätt lite panik när almanackan har en tom dag.

Allt jag gör gör jag i tempo. Jag kör på liksom. Nu på sistone börjar gravidkroppen dock säga ifrån. ’Easy, hold your horses’ säger den.

Jag får sammandragningar flera gånger om dagen, och går jag i min ’normala takt’ hugger det till i magen, typ som en håll-liknande smärta. Det går över när jag stannar, och håller sig borta om jag saktar ner lite.

Jag lyssnar på kroppen. I alla fall när den säger till. Från och med nu ska jag försöka dra ner tempot något. Det känns sådär att behöva bli påmind för att ta det lugnt.

Kulan