Åh, i morse var det en gullunge som vaknade här hemma. ’Mamma – mysa’ sa Harry när jag kom in i hans rum. Nar jag lade mig bredvid honom i sängen (note to self – den knakar rätt mycket nu under min och lillasysters tyngd, var försiktig!) så lade han sina små armar om mig och kramades och tog sedan händerna om min haka och gav mig typ 10 pussar :) Hur smälter man inte då?

En stund senare frågar jag ’Ska vi gå upp nu’ och han svarar ’Neeeeej tack’. Alltså, dör gullighetsdöden ♥ Nu hoppas jag bara att det här humöret håller i sig hela dagen. Åtminstone hela vägen till dagis ;)