Det stora pepparkaksbaket gick som en dans. Eller jag önskar att jag kunde säga så med handen på hjärtat ;) Jag kan säga så här: Det var inte riktigt lika mysigt som jag föreställt mig. I en perfekt värld jag varit lika cool som Leila och alla barnen hade kavlat fint,  givit fan i att äta deg och tyckt att det här med att baka hade varit skoj i längre än 2 minuter och 34 sekunder.

Barnen tröttade alltså rätt fort så vi mammor (jag, Therese och Rebecca, papporna satt i soffan och drack glögg) fick kavla, stansa och grädda pepparkakor så det stod härliga till! Men det var ganska mysigt ändå. Och pepparkakorna blev smarriga. Recept kommer.