Det blev lite intervalllöpning på bandet. Jag fick verkligen pressa mig till att inte trycka på ”nödstopp” och kliva av, men jag är ingen quiter, ger mig näst intill aldrig, så jag stod ut och brände av sisådär 450 kalorier. Bättre än ingenting.

Skrämde den stackars killen som stod i receptionen, förlåt. Jag tränar ju på ett så kallat ”Techno Gym” där alla träningsprogram laddas på en nyckel som säger till hur mycket vikter man skall lägga på/hur lång distans man skall springa. På så sätt kan man hålla koll på förbränning, utveckling med mera som underlättar träningen och för mig, som gillar statistik, är det toppen.

Min nyckel gick sönder för två veckor sedan och det har jag utnyttjat som ett bra skäl att inte gå till gymmet. Det blir så knöligt att ställa in alla maskiner själv, eller själv programmera löpbandet… Iallafall – idag tänkte jag att ”nu borde ju nyckeln vara klar” men icke! Två veckor, och den är inte fixad.

Talade om för killen i repan vad jag tyckte och tänkte, och han såg rädd ut och höll med mig (vad skulle han annars göra?). Efter en stund med diverse glåpord kom jag på mig själv och sa förlåt, det var ju inte hans fel. Imorgon är det jag som ringer och pratar med platschefen. Ge mig en månads gratis träning, tack!

Nu – mat, dusch och sedan skall det piffas! Vi ska på Glögg hos en kompis klockan 15.00. Hör sen!

Svettig puss!