Alltså, jag börjar tycka att det är sjuuukt tråkigt att vara hemma! Missförstå mig rätt, jag älskar Harry, mest av allt, men att gå hemma och göra samma sak dag ut och dag in börjar sakta tära på mitt psyke…
Är så glad över att jag kan träna igen, jag behöver verkligen få tid för mig själv, jag orkar helt enkelt inte med att vara med Harry 24-7 varenda dag!
Visst, vi är två, men Eddie jobbar ju hela dagarna och på kvällarna är han ju rätt gnällig så det är det oftast bara jag (läs mina tuttar) som duger.
Det är inte direkt läge att gå till Öppna Förskolan med Harpan ännu, han är ju fortfarande så liten och jag har ingen lust att han ska bli sjuk av de äldre barnens baciller.
Jag längtar faktiskt tills han blir lite större, tills han kan sitta och vara med lite mer än vad han kan nu. Börja med sittvagn. Kunna rulla boll, ja allt det där. Alla säger att det går så fort, men jag tycker att tiden går rätt långsamt just nu.
Fan vad skönt att alla av er känner igen er! Vissa dagar är ju jobbigare än andra. Idag är den bra dag, det känns :)
Puss
Vi var på en öppen förskola igår, de har en speciell dag varje vecka för bebisar där (Blackeberg). Finns förmodligen på en massa andra ställen också. Och det var mycket trevligare än vad jag förväntat mig! Vet inte vad jag trodde egentligen, men det var supermysigt, alla pratade med alla typ och det var iordninggjort med en stor matta i ett rum med leksaker, babygym, babysitters osv, fanns även mysrum och fikarum och så hade de ett schema med babymassage och sångstund. Kan absolut rekommenderas.
Spädbarnstiden är inte så kul, omställningen för oss som mammor att ha någon som behöver en HELA tiden är rätt krävande och blir väldigt konkret ibland och man känner sig totoalt instängd och ensam och lite frusterad. Jag minns att duscha var min enda egen tid i början, vad är det för egentid egentligen? Nej, helt normalt att sakna att vara lite själv och känna att en behöver det.
Det är inte meningen att en ska tappa sig själv helt, en får andra prioriteringar absolut men egen tid behöver vi alla, vissa mer andra mindre.
(det blir roligare att hänga med bebis när de är större, de är söta fråb början men sötare blir dem ;) Visst går tiden fort, men andra halvåret går i raketfart i jämförelse med första, tycker jag.)
KRAM O PUSS
Jag kände som du med första barnet och började jobba extra när hon var 3 veckor och gick tillbaka deltid till mitt ordinarie jobb när hon var 3 månader. Denna gång känner jag mig lugnare och mer harmonisk med att vara hemma men blir ändå tvungen att gå tillbaka till jobbet på heltid när hon är 5 månader. Det gör mig stressad nu.
Håller helt med dig! Jag tyckte de va långtråkigt att va hemma hela dagarna å göra samma sak hela tiden. Jag började träna fotboll när min son va sex veckor så de va otroligt skönt att göra nånting själv när man inte bara är mamma. Men de blir roligare, min son fyller 1 om ett par veckor och nu har han börjat gå så de e hur roligt som helst:)
Du är absolut ingen dålig mamma för att du vill ha egentid, de behöver man.
Kram
Håller med alla andra, klart man inte inte är en dålig mamma för man känner så! Jag känner lika dant. Jag älskar min bebis men älskar inte mammarollen! Jag brukar se det som att jag är Carro som har en liten Judith, inte som en mamma. Folk tröstar mig med att det inte kommer vara så här så länge, utan att man ganska snart får sitt liv tillbaka. Tills dess hänger jag mycket på stan och träffar kompisar så ofta som möjligt. Bara för att jag har fått en bebis så ändrar jag ju inte intressen. Jag tycker ju fortfarande om att göra samma saker som tidigare.
nej jag tyckte också så, att dem sex första månaderna var tråkiga, hon bara åt bajsade och sov. avskydde amningen och kände mig så fri när jag slutade vid 4 mån. nu e min dotter 15 mån och jag har bara tyckt dert blir roligare =)
Ja man behöver sin egentid med, även om de såklart är underbara att vara med:)
När kan man börja träna egentligen, hur vet man?=) Längtar efter träning nu!=)
Svar Mamsen_M: Nä, jag pumpar ingenting, han vill inte ha flaskan, tyvärr. Ser till att han äter innan jag går bara :) gymmet ligger bara 5 min bort så jag är borta max 1 timme och en kvart, typ.
Ang. När så kolla med din barnmorska. Min BM sa att jag fick träna igen när Harry var 12 veckor, nu är han drygt 14.
Lycka till!
Klen tröst just nu, men det blir roligare – så mycket roligare! Till dess, försök träffa kompisar. Åk in till stan och luncha/fika med kompisar som jobbar tex. Det finns flera öppna förskolor inne i stan som har bebisgrupper (typ bebisar 0-6 månader och så). Babysång/rytmik etc etc där barnen inte är så stora och det egentligen bara är en mysig stund mest för mamman som får hänga med andra i samma situation. Babysim, kanske?
Vad skönt att höra att man inte är ensam. Känner mig exakt likadan. Jag älskar mitt barn, men klarar bara inte av att vara med henne dag som natt 7 gånger i veckan.
Jag håller med ovanstående, klart att du inte är en dålig mamma för de! Att bli uttråkad av rutiner är inte samma sak som att inte tycka om sitt barn..
Kram
Nej! Det är du vekligen inte. I så fall vore det något fel på mig också, för jag håller med dig. Så känner jag ofta, inte alltid, men ofta. Försöker njuta av nuet, men det är som vanligt inte det enklaste. Man lär väl vilja spola tillbaka tiden när man sen sitter där om ett år…
Håller med! Känner likadant ibland och undrar samma sak. Skickade precis ett mail till min chef och sa att jag kan jobba lite i sommar några veckor när håkke är fl.led. Klart du inte är en dålig mamma för det. Älskar min bebis men älskar mitt eget liv med. Umgås med vänner, kanske bara en lunch, fika el promenad hjälper mig att trivas med det nya omtumlande mammalivet!
kram
Håller med dig! Spädbarnstiden är inye helt för mig. Uppskattar tiden så mycket mer nu när lillan börjar bli lite mer självständig. Det är tufft att alltid känna sig ensam men aldrig riktigt vara det.
Jag kände likadant för ett tag sen. Det var så tråkigt att gå hemma och göra samma sak dag in och dag ut. Men nu försöker jag umgås med mina vänner flera gånger i veckan. Då får jag komma ut och göra andra saker. Jag är ensamstående så min lilla dotter får fint hänga på bara och det fungerar bra det med :) Min dotter är faktiskt väldigt lik din son när du skriver om sov vanorna. Man blir så trött när ingenting förutom tutten verkar fungera. Ska testa samma metod sen när jag känner mig redo ;)
Jag uttryckte mig en gång på liknande sätt. Jag sa att jag inte vill vara 100% mammaledig ett helt år, att det skulle kännas jobbigt att vara hemma hela dagarna. ”MÄH!! Du ska ju vara hemma med din bebis ju!!!”, fick jag som svar då.
Jag håller helt med dig. Det är väl inte konstigt att man behöver lite tid för sig själv – klart att du älskar ditt barn över allt annat ändå, fast du inte orkar vara med honom 24-7.
Kram
Definitivt inte! Du känner precis så som jag tror att majoriteten känner!;) Jag kan bli sjukt frustrerad av att vara så låst som jag är nu när Millie vägrar flaskan. Men snart är det grötdax…min tid kommer snart;) Jag är en mycket bättre mamma när jag får mer balans mellan Jenny-tiden och Millie-tiden.