Det plingade på dörren för ett tag sedan och när jag öppnade stod det ett gäng utklädda ungar där. ”Buuuuus eller gooooodis” skrek de med sina ljusa stämmor. Jag tog det säkra före det osäkra och sprang upp och hämtade godisskålen, man vet ju aldrig vilka rackartyg ungar kan ställa till med.

När de rafsat klart i skålen var den tom. Perfekt, då blir det inget mer självplågeri. Har suttit och sneglat på skålen  hela kvällen… Men nu, borta, så skönt!

Visst är dom söta?

Kram