Efter 4 dagar i Hälsingland styrde vi kosan hemåt vid 11-tiden idag. Harry har varit riktigt på krigsstigen och inte varit nöjd mer än kortare stunder. Det har varit gnäll nästan oavbrutet och det har tärt på mitt eget humör… Så fort han inte fått som han velat har han slängt sig på golvet, bara kastat sig rakt fram. Farligt ju!
Igår resulterade detta med en riktig smäll på tänderna då han slog i en gammal kista med munnen. Det blödde en hel del, men alla tänderna sitter fortfarande fast. Jag ska ringa min tandläkare imorgon och be henne kolla. Just in case.
Vi kom hem vid 15 idag och Harry var en ängel hela resan, och även hela kvällen. Det var typ som att han inte ville vara där uppe? Weird.
Nu: Hoppa ner i nybäddad säng och sova. Borta bra, hemma bäst :)
Känner igen det där, inte kastandet men frustrationen från de små! De vill en massa men hemma är ändå bäst! Lediga nu i sex veckor, ja det blir en utmaning ;)