Här börjar vi dagen med buller och bång. Bokstavligt talat alltså. Gissa vem som ramlade ner för trappan? Och åkte på rumpan typ hela vägen ner? Nej, inte Harry (som tur var) utan JAG! Höll i en kaffekopp och innehållet sitter nu på väggarna. Oh well, vi skulle ändå måla om där nere… Igen.
Jag kommer nog att få några finfina blåmärken, åtminstone känns det så. Som tur var slog jag inte i ryggen eller huvudet. Också ett sätt att vakna på…
Kanske borde sadla om och bli formgivare?
Noo vad har du gjort :)
Tur du inte skadade dig.
Puss
Men oj, vilken start! Var rädd om dig! Tur att det inte gick värre än så som sagt!
Svar Petra: Ja, verkligen. Kunde pajat ryggen eller vad som. Tack för omtanken :)