Lördag 24 september

Vi fick en tid på fredagen då vi skulle ringa in till BB så att de kunde boka in oss för igångsättning. Vi ringde vid 08-tiden och åkte in vid 10.30. Först blev vi mottagna på våning 4, där de startar igångsättningar med gel eller ballong, men efter en gynundersökning (äntligen, det är sjukt att man kan längta efter det!) så upptäckte dom att jag var öppen ca 3,5 centimeter och livmodertappen helt utplånad – hurra! Fick en kateter i armvecket och blev sedan uppskickad till plan 9 och till förlossningen ännu en gång. Vi fick ett nytt rum, nummer 12 där Lilla H skulle komma att födas ca 15 timmar senare.

Barnmorskan Lil-Li satte in oxytocindroppet och gav mig även penecillin (för att motverka infektion då vattnet gått för mer än 24 timmar sedan) och dropp. Värkarna ökade i styrka allt eftersom Lil-Li ökade flödet på droppet… Det sattes en elektrod på Lilla H’s huvud så att vi skulle kunna följa hans härtljud bättre. Hon kunde känna Lilla H´s hår!

Jag tog värkarna en efter en; låg i sängen, var uppe och gick med gåbord (dock bara inne på rummet eftersom jag har ihopkopplad till både droppställning och CTG), satt i gungstol, och använde värmekuddar på magen och bak i ryggen. Kämpade på i ett par timmar tills det blev outhärdligt! Vid 17 -tiden fick jag nog och Eddie fick ringa på barnmorskan. ’jag vill ha lustgas, jag pallar inte mer’ kved jag. Efter ytterligare en koll såg hon att jag nu var öppen 6-7 centimeter! Dubbel-yes! Bad dem sätta in epiduralen på en gång.

Asså lustas – vilken jävla grej! Kändes som en bättre fylla, lite läskigt dock att höra sin egen röst i ultrarapid samtidigt som jag blev sjukt känslig för ljud. Någon tappade en penna i golvet och i mina öron lät det som en kulspruta!

Fick en undersköterska som hette Petra som hängde i vårt rum större delen av tiden. Jag gillade henne asmycket!

En narkosläkare kom rätt fort och satte EDA:n. Tyvärr satte hon den fel två gånger men när hon fick till det på det tredje försöket klockan 17.15 var det som att komma till himlen! Allt som gjorde ont försvann och det enda jag kände var att det tryckte lite lätt över magen när värkarna kom. Tur var väl det, för nu hade oxytocindroppet ökats ytterligare och jag hade två värktoppar på en och samma värk. Fy fan! Jag tror seriöst att jag skulle gå av vid midjan om det inte var för EDA:n och lustgasen!

Vid nästa undersökning ett par timmar senare visade det sig att jag inte öppnat mig mer, det stod still på 7 cm. Droppet höjdes och jag fick sitta och gunga på en pilatesboll medan vi kollade på ’Två och en halv män’. Klockan var runt 22.00.

På grund av det värkstimulerande droppet kunde jag inte kissa själv, så de fick tappa mig – mys. Men just då kunde jag inte bry mig mindre. I min journal står det ”18.50 – tappas på 900 ml klar urin, 20.55 – tappas på 50 ml klar urin, och någon gång efter förlossningen 1500 ml (!) klar urin”. Fattar ni – en hel jäkla colaflaska! Helt sjukt. Kisseriet kom dock igång under nästkommande dag.

Söndag 25 september

Vid klockan 01.52 söndag morgon börjar mina krystvärkar. Först står jag på knä i sängen hängandes över sängens ryggstöd, sedan flyttar jag till en förlossningspall med Eddie sittandes bakom. I journalen står det ”Krystvärkar. Sätter sig på pallen och börjar krysta med god progress och teknik. S-dr dropp höjs successivt”.

Efter en stund ber barnmorskan Gabriela Hankir mig att ställa mig på alla fyra på en sacosäck på golvet och klockan 02.11, 19 minuter från första krystvärken föds Harry i framstupa kronbjudning med navelsträngen ett varv runt halsen (precis som sin mamma och pappa). Jag grät, Eddie grät när vi hörde två korta ”wää, wää” och sedan kom gallskriket! Vår Lilla H var äntligen här! Han vägde 3670 gram och var 52 cm lång och helt perfekt!

Så gick det till, när Harpan kom till världen!