Inget nytt på bebisfronten. Sammandragningar och molvärk börjar bli ett konstant tillstånd. Hela graviditeten känns faktiskt som ett konstant tillstånd. Vaknade klockan 02.30 i natt – klarvaken! ”Va, va, VA? Händer det något?”, tänkte jag med kroppen på helspänn. But no. Hepp… Somnade om efter någon timme.
Oh well, oh well… Nu ska jag börja med Uppdraget – Franskt till frukost!
Snart kommer han nog :D förstår att du vill att det ska vara så fort som möjligt, jag börjar känna så nu och jag är ”bara” i vecka 37
Kram på dig!
Hahahaha…snacka om att man känner efter mest hela tiden så här i slutet! ;) Vänta nu, kändes inte den där lite mer än den förra? Så håller jag på heeeela tiden nu, är såååå trött på att vänta. Men det är tur att vi inte är elefanter, är inte de gravida hur länge som helst? kram