Här har vi en fröken som sovit i egen rum halva natten. Och en mamma som inte sovit alls den halvan. Jag längtade ihjäl mig efter den varma lilla kroppen, det bångstyrigt fluffiga håret och när Zoe började knorra vid 00 hade jag inte somant än utan sprang upp och hämtade henne och kröp ner bredvid henne i sängen. Sen kunde jag somna gott :)

Det är en vanesak det där med att sova utan henne. Har ju haft henne mer eller mindre i min armhåla i 6 månader nu, och har liksom börjat vilja ha det så. Jag vet ju att vi sover bättre allihopa om vi sover i egna sängar, i egna rum. Men vi skyndar långsamt :) God morgon!