Igår innan jag somnade tänkte jag på morgondagen. På vilken bra mamma jag skulle vara då. Närvarande. Engagerad. Inte säga nej i varannan mening. Inte tappa tålamodet.
Idag är den dagen. Klockan 06.05 kom Harry in och härjade, väckte mig och väckte Zoe. ’iPaaaadeeeeen’ skrek han, sedan hoppade han upp i sängen, kastade napp och nalle och ville att JAG skulle plocka om dom… Eh, därför att? Lite svårt när man ammar arg, väckt bebis.
Tålamodet, tåååålamodet… Näe, det är noll på tålamodskontot innan jag fått i mig kaffe.