Igår efter vi käkat middag åkte vi till DS Barnakut. Jag tyckte att Zoe blev sämre under eftermiddagen. Hon fick svårare att äta och var väldigt slemmig. Så vi bestämde att ta dit henne så att en doktor fick lyssna på henne. Hade inte kunnat sova annars, jag var så himla orolig. Hon är ju liksom helt hjälplös. Kan inte hosta ordentligt eller snyta ut det otäcka snoret :(

Vi åt middag och klädde på både Harry och Zoe pyjamas, packade välling och åkte in. Vi var där vid 19 tiden och blev inskrivna typ 19.10 och fick sitta lite avskiljt eftersom Zoe är så liten och extra infektionskänslig. Det var jättemånga barn där med just andningsbesvär. Det är en riktigt otäck dunderförkylning som går!

Harry röjde runt som en galning, ville springa runt och undersöka varenda vrå. Vid 20.30 tog Eddie med honom ut till bilen där han fick välling och somnade. Jag och Zoe stannade kvar. Efter en stund fick vi flytta in i ett litet undersökningrum dit doktorn kom. Vi tempade (37,1) och doktorn lyssnade på henne. Hon konstaterade att Zoe lät väldigt slemmig och ordinerade inhalering av adrenalin med syrgas och sedan ren koksalt.

En sköterska kom in med medicinen och jag fick hålla i masken. Efter första inhaleringen kändes Zoe redan bättre. En sköterska kollade syremättnaden i blodet, och den såg bra ut. Skönt! Vi väntade en liten stund, sedan fick hon andas koksalt, och sedan skulle jag amma. Zoe släppte bröstet och stökade, sedan kom en rap. Vet inte om det var att hon var slemmet eller rapen som gjorde att hon stökade, antagligen en kombo av båda.

Jag frågade doktorn om det här med RS och hon sa att det kan vara det, eller ’bara en förkylning’. I och med att hon äter så är det ingen större fara. Hon sa att vi skulle komma in igen om vi upplevde att hon blir sämre, eller får svårt att andas igen. Det hoppas jag att vi slipper.

Efter 20 minuter lyssnade doktorn igen och sa att hon lät mycket bättre, men att vi skulle köra en vända till med adrenalinet eftersom hon svarade så bra på det. Sagt och gjort. Jag kunde riktigt se hur skönt Zoe tyckte att det var när luftrören vidgades ytterligare och slemmet i näsan lästes upp. Hon tittade på mig med stora ögon som typ sa ’tack för att du hjälper mig, mamma’. När doktorn lyssnade igen ytterligare 20 minuter senare sa hon att hon lät jättebra och vi kunde åka hem redan vid 22.30. Vi slapp vänta så där jättelänge som man hört är vanligt just på akuten, thank God.

När vi kom hem bäddade jag en liten ’sittsäng’ till Zoe bredvid mig. Jag tog en stor kudde, lade hennes lilla kudde på och sedan amningskudden under henne som ett U, så att hon inte skulle glida ner eller tippa åt sidan (den höll upp hennes rumpa och hon hade benen över, och kanterna på sidan). Hon ville inte riktigt komma till ro först då hon är van att somna nära, nära mig, men efter en stunds klappande och vyssande somnade hon. Hon har vaknat några gånger och ätit och jag har sitt-ammat för att underlätta hennes andning. Sedan har jag lagt tillbaka henne och hon har sovit jättebra. Och jag med :)

Jag ska fortsätta med koksalt och/eller Physiomer och nässug (max 3 ggr/dag med sugen – annars finns risk att hon utvecklar mer snor). Det är liksom det jag kan göra för att hjälpa henne.

Idag känns hon mycket piggare, fortfarande snorig och hostig med det kan hålla i sig upp till 2 veckor, om det är RS. Annars 1 vecka ungefär. Hoppas att det går över fort. Det gör så ont i hjärtat att se henne ha det så jobbigt…