Den här morgonen har verkligen testat mitt tålamod… Det börjar med att shampooflaskan är full med vatten när jag ska tvätta håret i morse. Great. Note to self: Lämna inte grejer på badkarskanten så att Harry får tag i dom. På väg till Ropsten hinner vi med en tidigare buss med det tar typ en kvart att komma över Lidingöbron pga en olycka. Great igen.
T-banan går som den ska och vi kommer till Centralen i tid, tyvärr är pendeln mot Märsta försenad. Great ännu en gång. När vi kommit till Karlberg (1 av 5 stationer) så får Harry spel. Han skriker, ska klättra ur vagnen, vill inte sitta på eget säte, inte i mitt knä, inte i vagnen.
Till slut får jag nog och tvingar ner honom i vagnen i alla fall. Då kastar han nappen både en och tre gånger. Den sista gången tar jag nappen och låter honom skrika. Stressen bultar i tinningarna och svetten pärlas i pannan, på läppen, över hela ryggen. Det känns som att alla, precis ALLA på det fullproppade pendeltåget glor och tycker att jag är världens sämsta mamma som inte kan få tyst på min unge. Så jävla jobbigt!
Harry fortsätter sin show tills vi går av i Helenelund. Där är hissen lägligt ur funktion och rulltrappa finns inte. Great, great, great! För att komma ner är jag tvungen att dra vagnen, med ca 13 kg unge i, ner för inte bara 1 utan 3 långa ramper. Tungt! Ringer till Madeleine med gråten i halsen, 5 minuter sen till samlingen, och förklarar att jag är på väg. Ingen fara säger hon.
På plats drar Harry iväg som en avlöning och jag missar typ hela infon då jag jagar runt honom i foajén. När vi blir insläppta på själva mässområdet hinner jag äta en macka, hänga lite med mina bloggkompisar, hälsa på Barbara från BabyBjörn och prata som hastigast Madeleine från Lekmer.se, ta ett varv i lokalen men sedan gick det inte. Harry ville bara springa runt (så klart – en 2 åring bland montrar fyllda med leksaker – vad hade jag förväntat mig?) så jag lastade på mina goodiebags och begav mig hemåt.
På pendeltågsstationen var hissen fortfarande ur funktion, så jag fick draaa vagnen upp för 3 ramper. Med foglossning, sammandragningar, hållkramper och tårar i ögonen. Hur fan ska jag klara av ett barn till?
Jag ska berätta mer om mässan lite senare, nu ska jag bara dra täcket över huvudet och vila medan min lilla huligan sover. Hej då.
Klart det kommer gå bra! Livet ändras när tvåan kommer, man får grymma rutiner.. smäck smäck smäck så fixar man allt. Klart det blir jobbigt i bland och vissa dagar vill man snabbspola…men allt går!
Du kommer klara ett barn till galant!!
Men du, du skulle sagt till när du gick så hade vi såklart följt dig till tåget och hjälpt dig. Jag hade sådan tur att jag hade Marie med mig som kunde hjälpa mig med vagnen. Jag hade helt ärligt knappt fått upp den själv så jag fattar inte att du lyckades.
Gulle dig. Jag pös rätt snabbt. Och det var typ ingen på stationen. Två tjejer gick upp, men de inte så smycket som tittade åt mitt håll ;) Fattar inte att jag pallade att koma upp heller. Men måste man så måste man.
Kram
Hu! Vet precis hur det känns! Och jag undrar om det inte fanns en enda människa som kunde hjälpa dig med vagnen ner och upp för rampen? Men tyvärr är folk oftast både blinda och tydligen handlingsförlamade när det kommer till att hjälpa småbarnsmammor, gamla tanter osv. Skäms på dem! Sen att ha en toktrotsig unge på buss/pendeltåg/affären, det är bara att prova om något funkar och om inte ( som i de flesta fall) så är det bara att spänna fast dem och vänta ut det. De som då glor brukar genast få annat att göra om man frågar att om de har några magiska krafter mot trots och skrik, så är detta läget att demonstrera detta!
Att barnen skriker och trotsar har inget med din förmåga som mamma. Du gör ett bra jobb!!!
Åååå vilken skitdag! Bryt ihop och kom igen, det är mitt bästa tips! När man är gravid så lever ju både kropp o knopp ett eget livet, jag blir typ rädd för mig själv hur jäkla arg jag kan bli på min tvååring o att tålamodet verkligen är i botten…
Men åh jag känner verkligen med dig! Att det inte var någon som erbjöd sig att hjälpa dig med vagnen?? Du är ju gravid och allt! Förstår att du inte stannade länge. Jag som sagt funderade ju på att ta mig dit med båda barnen, men jag har ju en 3-åring och en 1-åring. Så just nu går de gärna åt varsit håll, tänk dig det på en mässa! :( Är det okej att köpa löplina till dem? :) Det kommer självklart att gå jättebra med två barn, vi är ju kvinnor och fixar vi att föda barn fixar vi allt! :)
Åh herregud. Blev helt svettig bara av att läsa om din förmiddag.
Ibland är det jobbigt att vara gravid när man inte kan lugna ner sig med ett glas rödvin. :)
Jag har en på snart 2 år och en som är 5 mån. Tänkte också att det skulle bli skitjobbigt med två innan nr 2 föddes! Men när nr 2 kommit glömmer man snabbt hur det var med ett barn! Omställningen går fort och men glömmer hur det var med bara ett barn ;)
Det är just därför du kommer att klara av att ha 2 barn, just för att du vet att det spelar ingen roll att man ”bara” har ett barn, dlm kan låta och bete sig lika illa/hopplöst/frispelsaktigt ändå. Jag som har 3 och en på väg kan säga att det inte så ofta dom får frispel samtidigt, dom brukar turas om alt den ena blir så förvånad över den andras beteende så den sitter som ett ljus.
Sedan ska du ha en eloge för att du tar dig igenom Stockholm stad med allt vad det innebär med barnvagn för det får mig somm bort ”på landet” att få frispel de 2 ggr jag är nere med familjen i storstaden. Skulle jag behöva tampas med det varje dag skulle jag bli galen! Hoppas du fick en stunds vila medan sonen sov!
Hata folk som glor och man kan ju nästan se pratbubblor ovanför deras huvud om vad de tänker. Idioter!
Förstår din frustration helt. Det kommer en ny dag imorgon och som tur är växer ungarna så man slipper det där med tiden. :)
Och du…ta det lungt, du är trots allt gravid om du nu har råkat glömma det. :)
Men åh, jag förstår verkligen hur du känner. Jag levde mig in i hela sin story och såg mig själv framför mig. Har varit med om många liknande händelser. Det går att skratta åt dem i efterhand men just då vill man bara lägga sig ner och gråta!
Du kommer klara dig alldeles utmärkt som 2-barnsmor!
passa på att vila nu.
Kram kristin