Det här med att saker inte går som jag planerar är något som jag inte tar så där jättebra… Jag har kort stubin, ett jävla humör och noll tålamod – så har det alltid varit, och så kommer det förmodligen förbli. Tyvärr verkar det som att jag fört över just dessa drag till Harry som också går från 0-100 på en nanosekund. Dessa drag plus my good looks så klart ;) Anyhow. Ett exempel på mitt tålamod, eller brist på detta.

I morse tog jag och Harry cykeln till dagis. Jag har fått en sådan där fräsig Bobike cykelstol från Bikingbaby.se som man fäster fram på styret. Tyvärr sitter styret lite lågt vilket innebär att jag slår i mina j*vla knän hela tiden. Så otroligt irriterande!

Väl framme på dagis (ett plus med hett humör är att det går jäkligt snabbt att cykla när man är lack) ska jag ta av cykelstolen (vilket enligt Eddie ska vara ’really easy’)och cykla vidare till jobbet Men eh, nä. Jag slet och drog och till sist sparkade jag på stolen men den satt där den satt. Svetten lackade och tårarna brände i ögonen och jag lämnade cykeln tog bussen till jobbet i stället. Lämnade hjälmar, napp och nyckar i korgen. Hoppas någon snor cylelfanskapet. Dessutom ringde jag Eddie och svor – som att det vore hans fel?!

Det där med anger management kanske vore något för mig?! Oh well, vi ska höja styret i kväll för att se om det blir bättre. Om cykeln står kvar, that is ;)

Harpan och jag, sådär lagom glada…